söndag 23 december 2012
måndag 17 december 2012
Go Mappe, Go!
Och hon gjorde det! Med stil och lätthet slog hon alla andra, dvs inte mindre än 30 deltagare i en inofficiell agitävling för nybörjare, eller möllitävling som det kallas här. Banan var 14 hinder lång med hopphinder, som hade speedbumps inte ribbor, och två rör + ett mycket gulligt A-hinder som var 50 cm högt. Mest gällde det att styra alltså och det klarade vi fint. Två starter och från båda 0 felpoäng och den bättre banan med tiden -19,7 sek. Nu känns det bra att skaffa agilitylisens till år 2013 :)
Nu har vi kommit så långt att alla hinders träning har börjat. Slalomet tränar jag enligt Susan Garretts 2 x 2 metod. Lite dumt att göra det nu på vintern, det skulle gå betydligt snabbare på sommaren då man kunde gå till nästan vilket gräsplan som helst och slå in egna pinnar för att träna. Nu kan jag bara träna på två olika ställen, men det är iofs bättre än inget alls! A-hindret är övat bara en gång och då ordentligt sänkt. Både gungan och bommen är övat flera gånger och där blev det lite osäkerhet, så nu tänker jag bara träna gungan en längre tid. Tunneln och säcktunneln älskar hon, ringen och bordet är ok, längdhoppet är faktiskt ännu lite dåligt tränat. Vi siktar på våra första tävlingar till sommaren, kanske tom redan i april, då vår egen klubb ordnar. En hoppbana, inte agility.
Malin har en ny hobby; simning. Två gånger har vi besökt hundsimhallen i Hyvinge med alla hundarna. Maps har chans att bli sim-magister, collierna inte... efter simningen måste det köras via mcdonalds och beställa hamburgare. Än så länge nöjer sej hundarna med att dela på en ostburgare och dra in dofterna från baksätet. Malin som har dåliga fasoner kan nog skälla lite också, antagligen är hon missnöjd på betjäningen...
Som ni märker kom höftresultatet från kennelklubben som D. Jag är nöjd och vi fortsätter träningarna helt som förut. Jag har har gjort en hel del undersökningar, dvs googlat och läst om corgins höftledsdysplasi. D höfter är mycket normalt och nån har tom sagt att corgins höfter skall vara C eller D! Nå, det är säkert bara struntprat, det finns det gott om i hundvärlden. MEN, jag tror ändå inte att det är något nytt fenomen, dvs om en corgi som levde för flera hundra år sedan skulle röntgas kunde resultatet vara det samma och antagligen klarade den sitt vallningsjobb bra. Och det jobbet är inte lätt för kroppen.
Mapses första pokal, inte sista! :) Den 13.1 har vi utställning, sista chansen som junior.
lördag 10 november 2012
Malins byggnad och agility
Maps är nu röntgad. Officiella resultaten har jag ännu inte fått från kennelklubben, men de for in som följande; armbågar 0/0! (jess!), ryggen ok, knäna 0/0 men ack och ve, höfterna E/E... :( ändå jublade jag hela vägen från veterinären hem, att armbågarna var ok betydde såååå mycket :) Första frågan till vet Skuti var om agilityn tog slut för oss nu pga höfterna, men han menade att absolut inte nödvändigt. Så länge hennes muskler är starka går det bra att träna. Gissa om jag blev glad att höra det! Så operation "muskelknutte Malin" är i full gång. Det har den iofs redan varit länge men nu vet jag att jumppandet är inget att slarva med! Och att balansbollen inte var ett onödigt inköp.
Som gjort för mej fanns det i senaste numret av agi.fi tidningen en artikel om hundens byggnad från agilityns synvinkel. Också där kom det fram att hundar med dysplasi och ortopediska problem KAN träna agility men de kommer inte att fungera optimalt. Det här är förstås synd för Malin har minsann potential... Artikeln ansåg att alla agilityförare skall göra en utvärdering på sin hunds byggnad, så det var bara att skrida till verket.. De här följande kommentarerna är alltså utgående från Dr. Debbie Gross Saunders artikel och anpassat för Malin.
______________________________________________________________
Malins front.
Malins framdel är bra. En passande vinkel på skuldran är 30-35 grader. Skuldrans rörelseräckvidd fungerar tillsammans med överarmsbenet. Större vinkel och hunden kan sträcka frambenen längre fram, dvs har lättare att hoppa och landa. Den här bilden på Maps visar (om jag har ritat strecken rätt) att hennes skuldervinkel är 37 grader. Uppifrån sett får skulderbladen inte vara för nära varandra, 1-2 fingerbreddar skall rymmas emellan, armbågarna får inte vara för nära varandra och förbröstsbenet skall vara en tydlig knopp. På de här punkterna är allt ok. Sen har vi vristerna :) En agilityhunds vrister får gärna böja sej lite utåt. Många vallhundsraser har det och de hjälper dem att svänga snabbare. Corgin har ju mer en lite... Enligt artikeln förorsakar en mer än 20 graders vinkel i valgus påfrestning i närliggande leder, vilket gör att armbågarna, skulderbladen och tårna måste kompensera vristernas överdrivna rörelse. Ofta slits klorna ojämnt. Malins vrister hör inte till rasens värsta. Om de är mer än 20 grader vet jag inte, de berättar inte hur man mäter det... ______________________________________________________________ Ryggen
Långryggade hundar har lättare för att svänga så det finns en fördel i långryggighet, till en viss punkt. Alla vet vi att corgin har för lång rygg för att bli superstjärnor i agility. I synnerhet för långryggiga hundar är jumppa och balansbollsträning mycket viktigt. De förstärker hundens djupa muskler som skyddar den böjliga ryggen. ______________________________________________________________ Bakdelen
Från bakdelen kommer kraften att hoppa och kliva. Bra vinklar är viktigt och jag önskar Malin hade bättre. På bilden har jag försökt dra det lodräta strecket från sittbenet ner till marken. Hon har mycket muskler där på rumppan så det var inte så lätt att uppskatta var den fanns på bilden. Den här linjen skall komma framför foten, då har hunden bra vinklar. Raka vinklar betyder ofta raka knän och det ser vi ju också på henne, inte sant? Raka vinklar och knän kan förorsaka korsbandskador, ledinflamation, problem med tår och undre rygg.
Summa summarum. Framme är allt ok, bak kunde allt vara bättre... Jag fasar nog för A-hindret som vi ännu inte har börjat träna. Det kan vara ett hinder som är svårt, och i värsta fall, farligt för henne :(
Malins framdel är bra. En passande vinkel på skuldran är 30-35 grader. Skuldrans rörelseräckvidd fungerar tillsammans med överarmsbenet. Större vinkel och hunden kan sträcka frambenen längre fram, dvs har lättare att hoppa och landa. Den här bilden på Maps visar (om jag har ritat strecken rätt) att hennes skuldervinkel är 37 grader. Uppifrån sett får skulderbladen inte vara för nära varandra, 1-2 fingerbreddar skall rymmas emellan, armbågarna får inte vara för nära varandra och förbröstsbenet skall vara en tydlig knopp. På de här punkterna är allt ok. Sen har vi vristerna :) En agilityhunds vrister får gärna böja sej lite utåt. Många vallhundsraser har det och de hjälper dem att svänga snabbare. Corgin har ju mer en lite... Enligt artikeln förorsakar en mer än 20 graders vinkel i valgus påfrestning i närliggande leder, vilket gör att armbågarna, skulderbladen och tårna måste kompensera vristernas överdrivna rörelse. Ofta slits klorna ojämnt. Malins vrister hör inte till rasens värsta. Om de är mer än 20 grader vet jag inte, de berättar inte hur man mäter det... ______________________________________________________________ Ryggen
Långryggade hundar har lättare för att svänga så det finns en fördel i långryggighet, till en viss punkt. Alla vet vi att corgin har för lång rygg för att bli superstjärnor i agility. I synnerhet för långryggiga hundar är jumppa och balansbollsträning mycket viktigt. De förstärker hundens djupa muskler som skyddar den böjliga ryggen. ______________________________________________________________ Bakdelen
Från bakdelen kommer kraften att hoppa och kliva. Bra vinklar är viktigt och jag önskar Malin hade bättre. På bilden har jag försökt dra det lodräta strecket från sittbenet ner till marken. Hon har mycket muskler där på rumppan så det var inte så lätt att uppskatta var den fanns på bilden. Den här linjen skall komma framför foten, då har hunden bra vinklar. Raka vinklar betyder ofta raka knän och det ser vi ju också på henne, inte sant? Raka vinklar och knän kan förorsaka korsbandskador, ledinflamation, problem med tår och undre rygg.
Summa summarum. Framme är allt ok, bak kunde allt vara bättre... Jag fasar nog för A-hindret som vi ännu inte har börjat träna. Det kan vara ett hinder som är svårt, och i värsta fall, farligt för henne :(
lördag 13 oktober 2012
14 mån, nästan 15
Sätter in de här vackra bilderna Hannah tog på Malin idag, det är något sagolikt över den första... Jag skickade den till corgiföreningen så kanske vi ser den i nästa års kalender.
söndag 9 september 2012
kanske lite konstig...
Det är roligt att shoppa hundleksaker till en leksaksgalen hund. Nuförtiden finns det så mycket att välja mellan, fina,dyra och vanliga, mindre dyra. Hörde på radion för en tid sedan att för barn är den bästa leksaken en papplåda, lego kommer nr 2. Malin älskar inte papplådor såååå mycket, hon tar nog hellre butikens fluffiga, ljusröda, pipande grisar, odyl. Hon är nog säkert bortskämd :) Igår när jag köpte hundmat valde jag först en liten ekorre med pipleksak i svansen, tyckte sen att den var lite dyr och bytte till två stycken gummibollar med pipleksak till samma pris. Visa sej vara att smart beslut för hon gör vad som helst för att få leka med de här bollarna.
I agilityn behöver vi leksaker som jag har lättare att hålla kontroll över. Fast Malin har överträffat alla förväntningar jag hade gällandet träning i hall i ny grupp. Hon har varit mycket duktigt och inga utfall eller annat dåligt beteende har förekommit. Utanför hallen kan hon vara lite besvärlig men när hon tränar, har en uppgift, eller leker, bryr hon sej verkligen inte om hundarna runt omkring. Jag är så nöjd och lycklig över det!! Jag tror de andra hundarna är lite avundsjuka på Malins leksaksförråd. Senast kom en boxer mycket nära för att se på hennes gröna skallerorm, Malin stod bara malligt med den i munnen, "den här är min!". Boxermatten frågade var ormen var köpt, så kanske Malin får sin leksak i halsen imorgon om boxern har en likadan!
Hallen vi tränar i har ett sandgolv, leksakerna blir alltså smutsiga. Idag skulle dom bada för första gången och jag försökte göra det så tyst som möjligt. Men det gick inte, det kom ett konstigt ljud från en våt leksak och Malin kommer rusade in i badrummet. Hon blir alldeles olycklig när hon ser sina våta leksaker i ämbaret och står bokstavligen bredvid och piper och gråter. Sen följer hon med när jag sätter dom på batteriet för att torka och vandrar en stund oroligt runt omkring. Kollar då och då på leksakerna som den mest oroliga mamman över sina ungar. Jag har en konstig hund...
I veckan var vi till fysioterapeuten. Allt är ok, lite stelhet förekom men i den mängd som är vanligt hos en träningshund. Vår gymppa har tydligt gjort sitt, Malin har bra och fina muskler. Idag spårade vi, ca 300 steg med två vinklar. Spåret var färskt, ca 1,5 h och det blåste litet. Videoklippet visar från det första hörnet till det andra. Lite störd blev hon på filmaren och i slutet ser man hur hon tar upp Hannahs (filmaren) lukt, så jag måste lite korrigera där :)
lördag 25 augusti 2012
Naturbegåvning
Malins läseordning är så fullbokad att vi inte ens hinner skriva i bloggen...! Höstterminen har börjat och därmed också kurser och träningar. För tillfället går vi en mejä-kurs, dvs blodspårskurs. Torsdagar tränar vi att vara sociala, dvs att gå tyst förbi andra hundar. Imorgon har vi vår sista agiträning på söndag, efter det blir det agi på måndag och söndag kväll är ägnad till lydnad i grupp. Dessutom har vi hoppteknik varannan vecka, på fredag. Utöver allt det här försöker vi gymppa varannan dag. Och Malin får beröm av många :) Vår hopptekniks instruktör tyckte att Malin hoppade verkligt bra med tanke på ålder och ras. Det ända hon kunde påpeka på var hon höll huvudet lite väl högt. Dessutom tyckte hon att Malin lärde sej supersnabbt och att hon var verkligen duktig på att vänta på startsignal. Vår spårinstruktör sa att det var länge sedan hon såg en hund spåra så bra som Malin gjorde idag och tyckte att vi redan skulle försöka få en plats på prov! Vilket inte lär vara så lätt... Så vi seglar på molnen av allt beröm, heh :)
Maps är nu 13 månader. Jag har skjutit upp fotograferande av höfter och framben, skelettet lär växa ända till 14 mån, så det får bli efter det.
Malin har en ny kompis, han heter Kaapo och bor tillsammans med Remu. Kaapo är inte stor, som man ser på bilderna, men hänger bra med i leken :)
Här ännu en bild av min vackra duktiga hund :)
måndag 30 juli 2012
Söndagar är jobbiga...
..då matte tränger in all träning på samma dag. Vi började dagen med ett blodspår. Hundens nos är nog något alldeles otrolig! Den här gången valde jag en skog med lite undervegetation. Jag ville se om Malin spårar med nosen närmare marken, något jag har sett henne, och önskar, att hon skulle göra! Det blev ca 20 meter, en vinkel i 90 grader och sedan ca 30 m över ett mossigt berg. När spåret hade stått i ca 1 h kom den första regnskuren, efter det ett lite uppehåll men sedan öste det ner ordentligt. Ok, spåret sköljs bort, tänkte jag, det här blir svårt. Regnet slutade inte så när det gått ca 2 h beslöt jag för att se hur Malin klarar ultimata förhållanden. Det regnade ännu när vi kom fram så vi var rätt så blöta... Malin hittade spåret snabbt och självständigt. Hon spårade bra ca 10 m men vek sedan av så jag måste hålla in henne. Hon tog upp spåret på nytt och spårade fint ända till slut, där vi förskräckt konstaterade att hennes ben var borta! Jag hade gömt det under granris så ingen människa kunde ha hittat det. Men tur, det var inte långt ifrån, någon hade flyttat på det. En räv, hund, kråka? Vet inte, men det kunde ha varit orsaken till att Malin vek av blodspåret och tog upp "tjuvens" spår istället. Vad beträffar hennes stil, var den likadan, dvs hon spårar med nosen högt. Tack o lov slutade regnet väldigt passligt så Malin fick smaska sitt ben i vackert väder :)
På eftermiddagen gymppade hon. Tassen upp, tassen ner. Vi har fyra övningar som fysioterapeuten gav oss och de skall göras varannan dag. En av övningarna tycker hon väldigt mycket om, de andra, inte sååå mycket... Vi borde dessutom öka på tasslyftningarna stegvis så de blir minsann inte mindre tråkigt för henne. Men i veckan gjorde jag en bra investering; en balansboll, och Malin gillar den! Hon klättrar lätt upp på den men oj vad benen darrar, inte lätt att hålla balansen! Lovar att sätta en bild eller video med Malin på "ägget", som det mest liknar.
Kvällen kom med agilityträning. Malins löptid är nästan slut. Det har slutat droppa flera dagar sen men dofterna är ännu starka, enligt Seamus ivarjefall. Men vi orkar inte mera ha paus, så jag beslöt mej för att ta en lätt träning sist av alla. Vädret var varmt och kvavt, åskigt, så träningen blev kort. Säkert var det både värmen och den långa dagen som gjorde att Malin inte var så snabb och aktiv, men det vi gjorde var ok. Om två veckor börjar agilityn på "allvar", träningar i hallen och hoppteknik.
måndag 23 juli 2012
Grattis på födelsedagen alla Waywens!
Ett år har gått, fanfar!! :) Födelsedagen har inte varit så händelserik, gårdagen var säkert roligare. Malin gick sitt andra blodspår. Det var lite längre, ca 30 m och lite äldre, ca 1,5 h. Jag var dessutom "tvungen" att göra en vinkel, på ca 130 grader. Tvungen därför att där jag hade tänkt gå, dvs rakt framför, såg jag en liten klunga kantareller lysa så vackert i solskenet. Hade ingen avsikt att skvätta blod på dem, tycker redan synd om blåbären vi förstör... Men det visade sej att Malin spårade vinkeln galant, inga problem, tvärtom jobbade hon extra fint just där. Malins spårstil är inte så intensiv. Det ser mest ut som om hon tar en promenad i skogen, men hon håller sej ändå väldigt bra på spåret. Delvis beror det säkert på att hon gärna kollar omgivningen, sådan har hon alltid varit. Beror också säkert på att hon har korta ben, dvs nosen är annars också nära marken och lukten fastnar förstås också i blåbärsrisen, som är ganska höga. Den här gången hade jag också fått för mej att droppa lite blod på bladen, vilket säkert skulle hända om spåret var gjort av ett skadat djur. Tiden får visa hur stort intresse och hur intensivt hon kommer att fortsätta spåra. Ännu är spåren mycket färska och säkert inte så stor utmaning för en hund.
På födelsedagen har man all orsak att smila. Eller kanske Malin är lycklig för agilityträningsplatsen vi fick i KKK! jeee!
lördag 21 juli 2012
söndag 15 juli 2012
Blodspår
Äntligen fick jag för mej att göra ett blodspår till Malin. Jag använde blod från nötkreatur (vilt skulle vara bättre) och en liten del av ett ryggradsben från en ren. Jag doppade en svamp, som jag hade i ett snöre, i blodet (som var utspätt med vatten) och trampade på svampen varje steg. Renbenet var också i ett snöre, som jag knöt fast i mitt ben, så att det släpade efter. Spåret blev ca 20 meter långt. Terrängen var mossig med blåbärsris, vädret varmt och fint och spåret stod i 1h och 10 min. När jag kom med Malin var det från motsatta håll som jag hade kommit då jag gjorde spåret. Jag satt fast spårlinan lite före och lät henne gå mot blodspårets början. Hon hittade spåret från motsatta håll, så jag höll in henne och väntade på att hon skulle lukta lite mera runt omkring. Snabbt hittade hon de första bloddropparna och luktade intresserat på dem. Sen följde hon spåret ca 3 meter, tappade där intresse, gick lite omkring så att vi förstås lyckades trassla in spårlinan i ormbuskar. Jag redde upp linan och då Malin märkte att det inte hände något intressantare tog hon upp spåret på nytt. Nu spårade hon lite längre förrän hon igen tog en paus och yrade lite omkring. Tredje gången hon tog upp spåret spårade hon det till slut. Det blev ca 10 meter med ett lite svårare ställe där hon måste gå under ett fallet träd. Hon hittade sin slutbelöning, renbenet, som jag hade grävt ner under mossan. Först här pratade jag med henne, hon fick mycket beröm och hon såg nog ganska nöjd ut. Så satt vi en stund i skogen och Malin smaskade på sitt ben. Summasummarum gick det riktigt bra, så det här ska vi göra snart på nytt. Malins födelsedagspresent skall bli ett blodspår :)
fredag 13 juli 2012
Byxor och blåbär
Malins förstå löptid började på måndag, så följande dag blev det byxinköp. Jag valde tuffa jeans, passar henne inte sant? Malin är inte så lycklig över sin nya garderob, hon tycker de kunde stanna där, i garderoben... För det första blir det hela tiden svårare att sätta dom på henne, utan större tvång, och för de andra är avklädningen mycket skrämmande. Då banden som håller byxorna på plats "fräser" till när man öppnar dem. Malin kan ännu ha rädslor för lustiga saker.. Nu är då agilityn på paus en stund och jag får också skjuta upp röntgandet av hennes höfter och ben. Det får bli i augusti.
På kvällen gick vi till blåbärsskogen. Malin förstod genast ideen med bärplockning, tyckte hon ivarjefall själv. När matte sätter handen i blåbärsriset skall man rusa fram, visa stort intresse för vad som pågår, med att trycka med nosen mot handen samtidigt som man ivrigt trampar runt omkring för att sedan lägga sej på de intressanta buskarna. Så alltför ofta hade jag en svart nos i handen i stället för blåa bär + tillplattade blåbärsris. Goda är de dessutom, tyckte hon, och lättare är det ju att få dem serverade än att plocka själv. När jag kom hem väntade jag mej att hitta en hel del krypande fästingar på hundarna men konstigt nog bara en, och den var på mej. Malin har två gånger fått Bayvantic i nacken den här sommaren, trots det har hon haft kanske fem fästingar på sej :(
måndag 9 juli 2012
måndag 25 juni 2012
Midsommar agility 2
Fyra korta enkla banor bestående av tre hinder. Malin gjorde 100% rätt :) Den första banan tog jag två gånger men de följande lyckades jag låta bli att upprepa. Varför upprepa då hunden gör rätt! Malin har tydligt fått mera "sug" mot hindren. Ibland ser man hur hon korrigerar då hon fattar att det är ett hinder i närheten som säkert är meningen att "hoppa". Ändå är hon mycket vaken när det gäller styrning. Vi fortsatte med "serpentines" och hon förstod de bra!
fredag 22 juni 2012
Midsommar agility 1
Vi har ett härligt midsommarväder, så efter uppvärmningen var Malin minsann varm. Så varm att jag undrade om hon ens kommer att orka träna... Jag har lärt mej vikten av uppvärmning, så jag värmen hellre upp ordentligt och kör ett kortare träningspass, än vice versa. Men om det är något Malin tänder på, och jag behöver bara ta fram dem, så är det hennes leksaker, eller "smarripinnar" som de kallas :) Hon älskar dem! Så mycket att jag måste köpa några extra, att ha när de andra slits och går sönder. Dagens tema var "serpentines" enligt Greg Derretts handlingssystem. Malin gjorde fint ifrån sej. På banritningen står de olika färgerna för repetitionerna och Malins placering för belöningsplaceringen. Dvs grönt är hennes första "bana", rött den andra, grönt tredje och turkos fjärde, då gjorde hon alltså alla sex hinder. Det här var kanske mer en övning för mej, än för Malin. Jag lärde mej vikten i min egen placering och hur det går om jag svänger för tidigt. Om jag svängde för tidigt efter det mittersta hindret mot det yttersta, for Malin mellan hindervingarna, dvs hon gjorde rätt. Det enda felet Malin gjorde var att hon gärna, efter några repetitioner, började fuska med hinder nr två. Hon började gena direkt till trean. Malin lär sej snabbt och det betyder att jag måste kunna hålla träningen intressant. Det har jag redan märkt då vi tränar lydnad, där man betydligt lättare börjar "tjata" än i agility.
Malin presenterar sina smarripinnar, använda och oanvända....
tisdag 19 juni 2012
Fysioterapi
Idag var Malin till hundarnas fysioterapeut. Hon hade ju en sträckning på högra frambenet, som ett par gånger har gjort henne att halta på nytt, efter dålig uppvärmning eller större påfrestning. Fysioterapeuten hittade inte alltför oroväckande saker, både frambenens muskler var jämna och starka, lite stelhet fanns i ryggraden och därför far vi på nytt om två veckor. Vi fick gympaövningar, som stärker hennes djupa muskler. Det är extraviktigt att vi gör dem med tanke på agilityn. Så det är bäst vi inte slarvar där!
Men jo, visst är jag lite orolig för att det kan vara något annat också. Hon reagerade nog starkare på högra frambenets behandling än vänster. Vet inte om det berodde på smärta eller dåligt tålamod. I slutet var hon totalt hopplös och vi ville inte alltför mycket tvinga henne till att ligga stilla, så kanske det är roligare för henne att gå dit på nytt! Om en månad, då hon fyllt ett år för jag henne till röntgen. Då får de röntga hela hunden!
tisdag 12 juni 2012
Intagningsprov till höstens agilitygrupper
40 ekipage hade fått inkallning till KKK:s "test", ca hälften kommer in eller kanske ännu mindre, beroende på hur många skolare som är villiga att börja med nybörjargrupper. Testet hade fyra moment + en bana. Banan var frivillig och den kunde utföras precis hur man ville. Momenten gick ut på; lek, följsamhet/kontakt, inkallning och "stanna kvar". Testet började klockan 18:00. Min strategi var att komma lite sent. Då skulle vi antagligen vara bland de sista ekipagen, vilket betydde att hallen då redan vara relativt tom, och inte så många andra hundar som kunde distrahera Malin när hon visade sina talanger :)
Strategin fungerade, Malin gjorde uppgifterna precis så bra hon kunde, dvs riktigt bra. En liten bana visade vi också och vår "bedömare" gillade det han såg. Så jag har stora hopp om att komma med i en agigrupp i höst :)
lördag 9 juni 2012
She's only a baby...
Idag var vi till Tammerfors på corginas specialutställning. Platsen var en liten travbana, ett riktigt mysigt ställe. Vädret var bra, mulet men inget regn. Malins klass började kl 13:45 och det var 15 juniortikar som deltog. Domaren heter Ellwood Roslyn från England. Här kommer bedömningen som kanske inte berättar så mycket....
" Feminine girl. Pretty head. Would like a slightly larger ear. Moves a little wide in front at present but she is only a baby. Level top line. Moved well. Well presented "
Hon fick excellent men blev inte placerad i gruppen. Jag är jättenöjd, både med tanke på hur Malin betedde sej och bedömningen.
lördag 2 juni 2012
Azkaban
Ina, min dotter och Malins gudmor, är nu utbildad kock. Så vi hade idag en liten dimissionsfest hemma hos oss. Min släkt består av individer med katt/hund allergier eller hundskräck, jag är den enda som har hundar. Dessutom är våra hundar inte vana vid barn, så vi beslöt att föra alla tre till ett hundhotell. Inget ont anat anlände vi på förmiddagen till hundgården som var inbyggd i ett stall. De äldre hundarna gick någolunda lätt in i byggnaden men stackars Malin blev ju alldeles förskräckt av skällandet från båsena. Hotellet var inte så smart byggt, precis som boxarna i ett häststall, så hundarna kunde stirra på de som var på andra sidan gången. Dörren till varje bås var en stor skjutdörr gjord av galler. Tack och lov var våra hundars "mittemot kompis" en snäll australian shepherd. Det skulle ha blivit för mycket för Malin med en hotfull hund framför henne i 8 h. Stressigt var det för dem säkert i vilket fall som helst, men de överlevde :) Och glädjen att se oss efter 8h var lika stor som om vi hade varit borta i 8 dagar. När vi kom hem var de överlyckliga, de kunde man bra se :)
Bilden är tagen på caniskurssen. Igår tränade vi på ny plats, tyvärr utan träningskompisar, något som vi skulle behöva då och då... Det som jag nu skall koncentrera på är att få sitt, stå och ligg under stimuluskontroll. Hon kan redan ganska mycket men det är svårt att träna färdiga moment när hon helst bjuder ligg, efter det sitt och svårast är att stå.
onsdag 30 maj 2012
Malins värsta (o)vana
Något har jag lärt mej om corgins lynne; stark vilja. Malins mat-tider spårade ut redan för en tid sedan. Vid ett halvt års ålder då hon började få mat två gånger om dagen. Då ansåg lilla fröken att morgonmålet skulle komma tidigt, ca 4-5-tiden. Det var ok tyckte jag, då blev det ca 6 h mellan målen, så jag steg upp när hon kom och "anmälde" sin hunger, och gick tillbaka och lägga mej efter det. Ge aldrig efter för en cardigan. Morgonmålet skulle serveras allt tidigare och tidigare, det blev ca 1-2-tiden på natten. Jo, jag försökte ignorera hennes kommenderande men problemet var våra grannar! De var inte så glada att höra hundskall på natten, de är annars också så snabba med att knacka i väggen, om de blir irriterade på våra hundar som kan skälla då och då. Så jag kunde inte göra något annat än att ge henne maten. Nu är då matschemat rubbat så att morgonmålet har blivit kvällsmål, hon får det ganska sent, just före jag går och lägger mej. Så nu skulle man tro att hon sover snällt och lugnt hela natten, men nej... ser ut som om vanan nu är inlärd för hon fortsätter med samma beteende fast hon inte borde vara hungrig!! Hon väcker mej ca kl 12-1 med att klappra tänder, snappa och bita i luften (är det här ngt typiskt corgit?), puffar med nosen i mitt ansikte och förstås, skäller, om jag inte stiger upp. När jag stiger upp och frågar vad hon vill springer hon till köket! *suck* problemkooki... Jag borde få vårt rum ljudisolerat då skulle jag få det här bort på 3-4 nätter.. Har nån någon smartare ideé?
måndag 28 maj 2012
canis Malin
Då är jag och Malin godkända Canis klickertränare :) Slutprovet klarade hon galant, det var inte så krävande som jag trott. Vi fortsatte helgen med baklängeskedjning. För att kedjan skall vara stabil skall hunden ha flyt och stimuluskontroll på beteenden som hör till kedjan. Malin har somliga beteenden starka, men inte direkt flyt på dem, och verkligen inte under stimuluskontroll. Men vi lyckades få en kedja relativt skaplig. Den såg ut såhär: springa till target, lägga sej, inkallning med handtarget. Så vi hade något som nästan såg ut som inkallning med ligg. Vädret var varmt och det tärde förstås både på hundägare och hundar. Malins energi räckte längst av alla våra åtta hundar (inget konstigt där....:D) men hon var tydligt trött söndag eftermiddag och det syntes nog i hennes utförande. Nu är det då sluttränat med canis-gruppen och det är synd :( Vi trivdes mycket bra och det var en väldigt bra erfarenhet för Malin; övernattningar på främmande ställen med främmande hundar och miljöträning med hästar, getter och hennes bästa kompisar; åsnor.
Nu när det här delmålet är avklarat kan man planera följande. Så då jag kom till jobb var första saken jag gjorde att beställa lydnadsprovsreglerna och tälvingsböcker för lydnad och agility. Med agilityn ligger vi ännu lågt, jag vill röntga henne före jag vågar börja träna på allvar, så därför blir det mera lydnad. Kanske jag också borde köpa en träningsdagbok. Jag gillar att vara noggrann med träningen och att hålla dagbok är väldigt nyttigt. Så sommarens mål är att träna ordentligt :) Jag hoppas att ännu komma med på ett lydnadsveckoslut, eller möjligen agility, eftersom Eva Bertilsson & Emelie Johnson Vegh har en tre-dagars kurs här riktigt nära oss i juli-augusti skiftet...
Jag väntar på bilder som mina träningskompisar tog på helgen. Bilden ovan är gammal, det är Malin och Remu. Jag måste sätta in bilder mellan varje stycke då jag inte får styckeindelning...? Antagligen fråga om någon inställning jag borde ändra...
måndag 14 maj 2012
Utställningsträning, lydnad och agility
Nu när jag har anmält Malin till hennes första utställning, lönar det sej säkert att öva lite på det också. Det gjorde vi förra söndag och det gick faktiskt riktigt bra. Det enda problemet är att jag inte är någon handler :) Malin kan nog allt som behövs; att stå på skrangliga bord, springa med andra hundar och låta främmande skrämmande typer vara närgångna. Så det är med gott mod vi far på specialutställningen den 9.6.
För övrigt har vi hållit oss till de mera viktiga träningarna. På lördag lydnad och söndag agility. Lydnaden gör hela tiden små babystep framåt, precis som det ska vara. Ibland blir det större hopp, som tex med apporten. Hon hade så svårt att förstå den i början att jag redan satte mej in i att det här kommer vi att träna väldigt sakta men säkert in. Sen plötsligt bara förstod hon att hon inte skulle tugga på apporten, och nu håller hon hårt och fint. Tiden är verkligen inte lång och jag håller själv i den hela tiden (då känner jag också att hennes grepp är stadigt), men ett tydligt litet språng framåt i inlärningen.
I agilityn tränade vi bakombyten. En mycket nyttig övning som visade sej vara lite knepig. Ibland har Malin väldig sug mot hindren men ibland tittar hon mest på mej och leksakerna. På söndag var det en "tittar på leksaker" dag så träningen var lite trög. Men den sista banan, som bestod av hela tre hinder, gick riktigt bra. Jag tror Malin får mera drive sen när hon verkligen kan börja hoppa. För de flesta hundarna är agility i sej självt belönande, för hoppandets skull. För tillfället fattas den här tillfredställelsen för henne, så jag antar att det är därför hon är lite leksaksfixerad.
Alla bilder tagna av Hannah.
fredag 11 maj 2012
Till Lovis
Malins enda syster Lovis är borta. Hon hade allvarliga tillväxtstörningar i armbågslederna. Det är mycket sorgligt och jag är så ledsen, Lovis husse och uppfödare Viveka. Den här dikten är till er.
onsdag 9 maj 2012
Vi njuter i majväder
Jag har gått med i KKK. Det här är inte ku klux klan utan "Kirkkonummen kennnelkerho", Kyrkslätts egen hundklubb. Masaby, där vi bor, (en by inne i Kyrkslätts kommun) har också en egen klubb; Ertti. Hannah representerar Ertti på tävlingar men jag beslöt mej för KKK, som är en större klubb och mera tävlingsinriktad. KKK har dessutom en egen agilityhall, som vi hoppeligen nästa vinter får träna i. För tillfället rymms vi inte med i någon grupp, varken agility eller lydnad. Men det stör mej inte, jag har inte så stort behov att vara med i grupp för skolningens skull, enbart störningen, och det hinner vi med. I agility behövs förstås hindren, därför hoppas jag att vi i höst antingen kommer med i en grupp, eller får tillstånd att träna i hallen på allmän tid.
Gårdagens lydnadsträning var ok. Vi tränade på KKK:s lilla uteplan och ibland var störningen (nån hund som var för nära) för stor för att Malin kunde koncentrera sej. Då avbröt jag träningen och fortsatte efter en stund med nåt annat. Träningen kändes lite splittrad därför men annars var jag nöjd. I synnerhet med apporten! Tydligen hade jag lyckats "klicka" rätt (i det här fallet använder jag inte klicker, utan ordet "bra") för Malin höll i apporten en bråkdel av en sekund längre än på förra träningspasset och inget tugg förekom! Det var superfint och därför tog jag inte många repetitioner. För tillfället övar jag alltid apporten i början av träninspasset, när hon är full med energi, för jag vill bygga in rätt stressnivå i momentet. Det här kan förstås också ha sin orsak till att hon började tugga. Det skall bli intressant att se hur det går nästa gång :)
Men det blir inte idag för idag skall det tränas utställning (!!!) med en bunt "misbehaving corgis" :D Det skall bli riktigt roligt. Hannah tar kameran med och Malins boyfriend Remu kommer också! Vädret är för tillfället alldeles fantastiskt. Vad mera kan man begära, hundar, underbart majväder, kaffe och trevligt sällskap :)
tisdag 8 maj 2012
fredag 4 maj 2012
Malin mullvad
Om tre veckor skall jag och min mullvad kunna visa upp en massa grundfärdigheter på canis klickertränarutbildnings slutprov! Nu blev det panik... Följande färdigheter är ännu såååå inte tillräckligt tränade; inkallning från sitt på kommando (LP1), 20 meter fritt följ med en vändning, backa intill vägg, också i vinkel (!! paniken stiger..), hålla fast apport i fem sekunder och bli liggande i 1 minut med förare på 20 meter. Hah! skall man skratta eller gråta...
Det som känns mest jäkligt är att jag skulle verkligen vela göra de här ordentligt men nu känns det som om jag måste skynda, och då kan det inte bli bra.. Så jag får inte skynda, för bra måste det bli, eftersom jag ogillar starkt att gå tillbaka i träningen! Tränas måste det alltså nästan varje dag, så nu ser jag hur bra Malin tål hårdträning...
Mullvad är hon för att hon skall hela tiden gräva hål i marken, böka och gräva upp rötter och blomlökar. På agilityfältet gräver hon också gropar genast det blir trist och ingenting händer. Hon skulle också kunna vara ett tryffelsvin eller Timon, från Timon och Pumba. Deras mat bestod av skalbaggar och maskar, vilket Malin också gillar...
lördag 28 april 2012
Inte en ledig dag...
För en vecka sedan var Malin och jag på den andra corgilänken som ordnades. Länken gick bra och vi hade riktigt trevligt med grillning av korv och majs. Malin kom bra överens med de flesta andra, lös fick hon också vara, men då pojkarna blev för närgångna, och i synnerhet då de kom i flock, blev det för skrämmande och då var det tryggt att gå i koppel. Hemma ligger Malins besvärlighetsgrad lika högt som Stitchs. Lilo ritade en teckning på Stitch, drog ett streck vid pannan och färgade hela hans kropp. Hela det färgade området var hans besvärlighetsprocent. Malin har sitt streck färdigt på kroppen, uppe vid örat. Men då hon är bland andra kookisar sjunker hennes knäpphetsgrad, i det gänget blir hon relativt normal...
Vi har varit väldigt duktiga med träning i veckan som gått. Någon form av lydnandsträning 5 av 7 dagar, förra söndag och idag träning att bete sej runt andra hundar, och på torsdag hade vi agilitygruppens avslutningstävling. Sätter in banritningen här. Malin var snabb och gjorde en felfri bana! Jag kommer att ha Finlands snabbaste corgi ;) Malin gjorde banan på tiden 9,72 sek, hennes enda tävlingskompis, en långhårig colliekille på 10 månader, gjorde banan på tiden 14,09 sek. Qapra, vår egen tik som tävlar i maxi trean gjorde den på tiden 8, 15 sek. Jag får verkligen springa för fullt för att hinna styra :)
I veckan simmade Malin första gången! Hon blev för nyfiken på änderna i sjön...Jag blev förstås förskräckt, vattnet var iskallt, och började genast ropa henne
tillbaka. Tack och lov vände hon ganska snabbt. Efteråt såg hon nöjd ut så hon kommer nog säkert att simma på nytt, våra collies har aldrig velat göra det! Så det är riktigt roligt, simning är ju dessutom en ypperlig motionsform. Trots långa länkar, lek med andra hundar och hård fart på agilitybanan har Malins ben orkat bra. Det enda jag ser då och då är att hennes högra ben kan ge vika, men ingen hälta. Om det fortsätter på samma sätt, röntgar jag hennes höfter och armbågar inofficiellt vid ett års ålder.
tisdag 17 april 2012
Malin målar
Malin hjälpte till att måla köksväggen. Resultatet var målfärg på nos,
morrhår och öra. Hältan är borta, tack och lov! Allt verkar ok, och vi är tillbaka till normalt liv, dvs. hon får springa lös, busa och bråka. Ännu har jag inte vågat låta henne leka med Remu, deras lek är så våldsam och jag vill inte att hon skadar sej på nytt. Agilityn har varit på paus så vi har övat mera lydnad och fortsatt med hundmöten enligt bat-principen. Vi övade igen på veckoslutets agilitytävlingar och det gick riktigt bra, vi kunde redan gå bland hundar utan större utfall, jag var jättenöjd! Datorns batteri tar slut så det här blev kort.....
morrhår och öra. Hältan är borta, tack och lov! Allt verkar ok, och vi är tillbaka till normalt liv, dvs. hon får springa lös, busa och bråka. Ännu har jag inte vågat låta henne leka med Remu, deras lek är så våldsam och jag vill inte att hon skadar sej på nytt. Agilityn har varit på paus så vi har övat mera lydnad och fortsatt med hundmöten enligt bat-principen. Vi övade igen på veckoslutets agilitytävlingar och det gick riktigt bra, vi kunde redan gå bland hundar utan större utfall, jag var jättenöjd! Datorns batteri tar slut så det här blev kort.....
söndag 8 april 2012
Ett fulladdat batteri
Malins "sjuksemester" närmar sej sitt slut. Imorgon tar hon sista gången smärtstillande, så efter det blir det nervpirrande tider. Var det enbart en sträckning, eller något allvarligare... Då både Piraten och syster Lovis har tillväxtstörning i armbågsleden hoppas jag på det bästa, och försöker att inte tänka på det värsta. Därför tänker jag inte heller skriva mera om det, fokuserar hellre på det roliga och bra.
Malin har gjort några stadsövningar och vi borde fortsätta med dem! Hon är tydligt rädd för vissa underlag, tex att gå över galler är verkligt skrämmande och lösa cementplattor kan hon också bli rädd för. Malin blir lätt rädd för saker men nästan lika lätt går rädslan över. Lite övning och allt är ok. Hemma har hon också sina ideer, hon var ju en tid rädd för mixern, men inte mera. En sak som hon inte gillar ännu, fast hon nästan alltid får godis för det, är att få något draget över sitt huvud, halsband eller väst.
Malins problem med att möta andra hundar skall nu tränas ordentligt. Jag hittade en metod som heter BAT, efter ett google sök, och lustigt nog fanns det en artikel om det i senaste canis tidningen. BAT är förkortning på Behavior Adjustment Training. Det går ut på att hitta ett annat beteende för hunden i vissa situationer, ett beteende som vi människor gillar... Idag övade vi första gången, Hannah hade agilitytävlningar så området var fullt med "triggers", dvs det som leder till Malins problembeteende; andra hundar. Där var lite väl mycket hundar för att få bra situationer, dvs hundarna måste vara på ett sådant avstånd att Malin såg och reagerade men inte med så kraftig reaktion att hon inte kunde självmant erbjuda ett annat beteende. Så det var lite svårt att arrangera miljön så att vi fick enbart lyckade repetitioner. Men i stort sett är jag mycket nöjd. I all enkelhet såg övningarna ut så här; vi gick mot en hund/flera hundar, Malin såg dem, stannade, reagerade med lite stelhet/spänning. Då hon valde att vända huvudet bort (den första gången fick hon belöning för att hon vände på örat) berömde jag henne högt och vi sprang tillsammans bort från hundarna, mot bilen, som var parkerad på ett "tryggt" ställe. Det här gjorde vi ganska många gånger.... och hon fattade nog galoppen, några gånger kom de andra för nära och då måste hon skälla. När hon börjar skälla, är det svårt att få beteendet ändrat. Det här skall vi fortsätta med, ideen i BAT är logisk/smart och övningarna roliga!
Malin har gjort några stadsövningar och vi borde fortsätta med dem! Hon är tydligt rädd för vissa underlag, tex att gå över galler är verkligt skrämmande och lösa cementplattor kan hon också bli rädd för. Malin blir lätt rädd för saker men nästan lika lätt går rädslan över. Lite övning och allt är ok. Hemma har hon också sina ideer, hon var ju en tid rädd för mixern, men inte mera. En sak som hon inte gillar ännu, fast hon nästan alltid får godis för det, är att få något draget över sitt huvud, halsband eller väst.
Malins problem med att möta andra hundar skall nu tränas ordentligt. Jag hittade en metod som heter BAT, efter ett google sök, och lustigt nog fanns det en artikel om det i senaste canis tidningen. BAT är förkortning på Behavior Adjustment Training. Det går ut på att hitta ett annat beteende för hunden i vissa situationer, ett beteende som vi människor gillar... Idag övade vi första gången, Hannah hade agilitytävlningar så området var fullt med "triggers", dvs det som leder till Malins problembeteende; andra hundar. Där var lite väl mycket hundar för att få bra situationer, dvs hundarna måste vara på ett sådant avstånd att Malin såg och reagerade men inte med så kraftig reaktion att hon inte kunde självmant erbjuda ett annat beteende. Så det var lite svårt att arrangera miljön så att vi fick enbart lyckade repetitioner. Men i stort sett är jag mycket nöjd. I all enkelhet såg övningarna ut så här; vi gick mot en hund/flera hundar, Malin såg dem, stannade, reagerade med lite stelhet/spänning. Då hon valde att vända huvudet bort (den första gången fick hon belöning för att hon vände på örat) berömde jag henne högt och vi sprang tillsammans bort från hundarna, mot bilen, som var parkerad på ett "tryggt" ställe. Det här gjorde vi ganska många gånger.... och hon fattade nog galoppen, några gånger kom de andra för nära och då måste hon skälla. När hon börjar skälla, är det svårt att få beteendet ändrat. Det här skall vi fortsätta med, ideen i BAT är logisk/smart och övningarna roliga!
torsdag 29 mars 2012
Veterinärbesök
Igår på kvällen började Malin halta ordentligt, så ett besök hos veterinären var ett måste. Jag oroade mej förstås hela jobbdagen idag för att det är något allvarligt, att jag har matat henne fel e dyl. När vi kom fram drog hon in på kliniken, inga dåliga minnen därifrån alltså. Veterinären tryckte och böjde på benet och kom fram till att armbågsledens muskel var mycket öm och hård, dvs antagligen är det fråga om en försträckning. Hon fick smärtstillande medel och blev beordrad vila. Hah, det är minsann lättare sagt än gjort! För att Malin skulle kunna ta det lugnt inne borde vi avlägsna sofforna och katterna. Hennes favoritsysselsättning är att köra rally runt lägenheten, soffa upp och soffa ner och på vägen dutta så många katter hon hinner. Hennes reality spel, kanske hon räknar poäng. Så det här blir inte lätt... agilityträningarna är på en månads paus men tack o lov kan vi öva lydnad! Och snart kunde vi försöka på spår, det skulle vara en effektiv uttröttningsövning
Nu får vi hålla tummarna uppe för att det "bara" är en försträckning. Om det inte går om måste hon röntgas... Jag gillar de här svartvita bilderna som Camilla tog.
Nu får vi hålla tummarna uppe för att det "bara" är en försträckning. Om det inte går om måste hon röntgas... Jag gillar de här svartvita bilderna som Camilla tog.
måndag 26 mars 2012
Malin och matte på kurser
Då har vi ett canis veckoslut bakom oss och ännu ett framför oss. Om ca 2 månader har vi slutexamen! Då skall Malin kunna visa upp en hel del grundfärdigheter...nu är det bara att träna :) Och det är minsann det roligaste, tack och lov har våren anlänt så det går att vara ute. Vi hade ett riktigt trevligt träningsveckoslut, Malin fick beröm och våra instruktörer tyckte hon var jättehäftig! Tyvärr så haltar hon igen på högra frambenet, så jag måste hålla henne stilla. Lite orolig börjar man bli för vad det kan vara. Jag har en ny bil och hon hoppar väldigt gärna ut och in i bakluckan. Det kan ju vara en orsak, det verkar som om det är något som inte vill bli bra. Första gången hon haltade var det efter häftig lek med Remu, om hon stötte sej då och nu återkommer skadan lätt efter lite mera belastning. Det är ju inte så bra...
På Kimitoön bekantade sej Malin lite med andra djur. Åsnorna gillade hon, kanske det berodde på öronstorleken... okei, lite rädd var hon nog för dem men väldigt nyfiken. Hästarna var betydligt mera skrämmande. Många corgisar har knappast satt sina tassar på ön, för när vi gick en eftermiddagspromenad kom det en tant rusande från en gård. Hon ropade högt "är det en cardigan!!". Orsaken till ståhejet var förstås att hon själv ägde två stycken, men hade aldrig förut sett andra i byn. Hon tyckte Malin var mycket vacker. Men det tycker också både jag och Malin själv. Ibland tittar hon på sej själv i spegeln och då vi tränade på kursen, stannade hon upp och poserade för kameran några gånger...
Vi har också gått en "kontakt och kontroll kurs". Fem gånger övade vi med tre andra hundar, i ett litet rum, att tåla de andra, gå förbi, koncentrera sej på uppgifter odyl. Det gjorde riktigt bra för henne, och hon tål nog hela tiden lite bättre andra hundar runt sej. Ju mer jag klickertränar med henne, desto mera tål hon störningar. Hon älskar faktiskt träning, och träningen vinner över andra hundar. Det är ju fantastiskt bra, men om vi någon gång kommer så långt att hon kan ligga platsliggning med andra hundar, då gråter jag av glädje!
Alla bilder är tagna av kurskompisen Camilla Rautakoski.
lördag 3 mars 2012
Agility
Här tränar vi endast belöningsplacering. Dvs att belöningen är framför henne. Också första gången vi tränar med godis, hon blev nämligen så besatt av leksaken, att om jag hade den i fickan tittade hon bara på mej.
onsdag 29 februari 2012
7 månader, 9,8 kg
Så mycket väger Malin nu. Jämfört med Piratens 11,4 kg är det väl inte så lite, eller? Det här blir ett kort inlägg för vi är på väg till "socialiseringsträningar", kan berätta om dem senare. Jag måste sätta in de här bilderna på henne som Hannah tog idag. Vi tränade agility på förmiddagen, så den här dagen är full med träningar. Men frökens energi räcker bra...
söndag 26 februari 2012
Lady Malin & Remu Hood
Länge sen sist... livet knallar och går, Malin har blivit en 7 månader gammal, söt liten corgiflicka. Mycket har hänt och kommer att hända. Igår var vi på huvudstadsregionens första corgilänk. Det var första gången Malin mötte andra corgisar, förutom Remu, och första gången jag kunde jämföra henne med andra. Första kommentaren vi fick (av en uppfödare..) var; göd upp din hund! Hon är nog smal, och att göda upp henne skulle vara lätt, inget fel på aptiten inte. Antagligen har hon fått lite lite mat då jag bytte till att ge två ggr om dagen. Så jag skall börja ge henne lite mera. Men jag tänker inte göra henne så mullig som utställningsmänniskorna tydligen föredrar. Jag har alltid haft mina valpar i "god form" och är säker på att feta valpar har större risk att få olika problem med rygg, ben och höfter. I synnerhet med tanke på agility är det bättre att hon är en sportigare modell. Dessutom är det ju verkligen motstridigt; corgin ska vara aningen fet, stor och kraftig men samtidigt jobbar man med höft- och ryggfel.....? Va konstigt att dom finns!
Jag har från ett par tre olika håll fått höra att corgin är mycket olämplig till agilityn. Orsaken är den långa ryggen, och visst finns det sanning i det påståendet. Det betyder inte att vi kommer att sluta med grenen men jag kommer att ta det ännu lugnare än vad jag hade tänkt. Vi tränar en gång i veckan, och kommer att fortsätta så, men träningspassen är mycket korta och enkla, så vi går framåt med babysteps. Hon kommer också att få följa med till fysioterapeuten med de äldre hundarna, så vänjer hon sej vid behandlingen och då vet jag genast om det finns stelhet edyl. i musklerna.
Däremot har vi fått fart på klickerträningen och det är verkligen en glädje att träna med henne! Hon lär sej så snabbt! Inget har vi ännu på kommando men hon är duktig på att bjuda på beteenden. Att sheipa fram ett beteende är lätt, tex att komma i utgångspositionen fick jag fram på ca 4 träningstillfällen. Perfekt är det inte, och inget annat heller. För att jag inte har lydnaden som ett mål, fast hon skulle kunna bli väldigt bra. Däremot kunde vi satsa på freestyle, och det är därför jag klickar för alla konstigheter hon bjuder mej :)
Malin med sin hjälte :)
Jag har från ett par tre olika håll fått höra att corgin är mycket olämplig till agilityn. Orsaken är den långa ryggen, och visst finns det sanning i det påståendet. Det betyder inte att vi kommer att sluta med grenen men jag kommer att ta det ännu lugnare än vad jag hade tänkt. Vi tränar en gång i veckan, och kommer att fortsätta så, men träningspassen är mycket korta och enkla, så vi går framåt med babysteps. Hon kommer också att få följa med till fysioterapeuten med de äldre hundarna, så vänjer hon sej vid behandlingen och då vet jag genast om det finns stelhet edyl. i musklerna.
Däremot har vi fått fart på klickerträningen och det är verkligen en glädje att träna med henne! Hon lär sej så snabbt! Inget har vi ännu på kommando men hon är duktig på att bjuda på beteenden. Att sheipa fram ett beteende är lätt, tex att komma i utgångspositionen fick jag fram på ca 4 träningstillfällen. Perfekt är det inte, och inget annat heller. För att jag inte har lydnaden som ett mål, fast hon skulle kunna bli väldigt bra. Däremot kunde vi satsa på freestyle, och det är därför jag klickar för alla konstigheter hon bjuder mej :)
Malin med sin hjälte :)
onsdag 18 januari 2012
Min älskade, hopplösa lilla Malin
Remus matte Marjut tog vänligen hand om Malin senaste söndag då vi var på 50-års kalas. Allt gick riktigt bra fast jag var lite orolig för Malin då hon natten före plötsligt fick diarre´. Varför vet jag inte... iofs är hon hopplös på att sätta i sej en massa skräp hon hittar där ute. Hennes favoriter är tuggade tuggummin och delikatessen fruset hästskit, alternativt harskit. Så faktum är att jag flera gånger har tänkt att hon har en stålmage. Dessutom var jag orolig för att hon hade svalt ögonen från en mjukishäst hon rev sönder. Jag vet inte i denna dag om hon svalde dem och de kom ut, eller inte, tack och lov var de inte stora... men jag har dem i minne ifall de blir problem med magen igen. Hon var lös i magen i 1 1/2 dygn, Marjut gav något som heter "tehobakt" till oss att ge henne, och det hjälpte. Trots magproblemen hade Malin och Remu det jätteroligt tillsammans. Dom kan hålla på i evigheter med sin konstiga, "endast för corgis" lek. Nu när Qapra har haft löptid så har Seamus följt med på Remu-träffarna. Stackars moffa Seamus, förstår sej inte alls på corgilek, ser ibland riktigt orolig ut och hans min säger "är det där normalt?"
Nää-ä, jag tror inte kookisarna är riktigt normala, men väldigt duktiga på att hitta en plats i ens hjärta. Malin testar mitt tålamod ute på länkarna varje dag. Hon skäller fortfarande till allt och alla trots mina skolningsförsök. Det bor mycket hundar runt omkring oss, i synnerhet små (och skälliga). För ett par månader sedan stannade jag och pratade med en kvinna som har två norwichterriers. Hon demonstrerade ett sådandär "luftskrämselspray", dvs en liten sprayflaska som sprayar luft på hunden, vilket leder till att hunden slutar sitt beteende (för tillfället). Nå, jag säger till henne med stark röst, ALDRIG skulle jag använda något sådant på en hund, jag använder BARA positiva metoder. I synnerhet då Malins skällande är i grunden osäkerhet. Det mest komiska var att för några veckor sedan brast mitt tålamod, Malin bara skällde för något jag inte såg, så jag tog henne i nackskinnet och ruskade om henne. Och vad skällde hon åt? Jo, norwichterrierna med matte. Jep, jag använder bara positiva metoder....
Malin får alltså fram mina dåliga sidor! Men hon lär mej tålamod och jag vet, att nångång, det kan ta månader eller år, lär hon sej, med positiva metoder :)
Nää-ä, jag tror inte kookisarna är riktigt normala, men väldigt duktiga på att hitta en plats i ens hjärta. Malin testar mitt tålamod ute på länkarna varje dag. Hon skäller fortfarande till allt och alla trots mina skolningsförsök. Det bor mycket hundar runt omkring oss, i synnerhet små (och skälliga). För ett par månader sedan stannade jag och pratade med en kvinna som har två norwichterriers. Hon demonstrerade ett sådandär "luftskrämselspray", dvs en liten sprayflaska som sprayar luft på hunden, vilket leder till att hunden slutar sitt beteende (för tillfället). Nå, jag säger till henne med stark röst, ALDRIG skulle jag använda något sådant på en hund, jag använder BARA positiva metoder. I synnerhet då Malins skällande är i grunden osäkerhet. Det mest komiska var att för några veckor sedan brast mitt tålamod, Malin bara skällde för något jag inte såg, så jag tog henne i nackskinnet och ruskade om henne. Och vad skällde hon åt? Jo, norwichterrierna med matte. Jep, jag använder bara positiva metoder....
Malin får alltså fram mina dåliga sidor! Men hon lär mej tålamod och jag vet, att nångång, det kan ta månader eller år, lär hon sej, med positiva metoder :)
torsdag 12 januari 2012
Target träning
Oj vad dålig jag har varit på att skriva i bloggen! Beror på händelser som kommer att leda till stora förändringar i arbetslivet. Jag ledsen över att jag inte har mera tid att träna med Malin, det känns som om den dyrbarasta tiden rinner förbi... Som tur börjar vår torsdagsträning idag att löpa på nytt. Den vill man inte missa fast tiden känns knapp! Här har jag ändå ett bevis på att vi inte helt har legat på latsidan med träningen.
Måste påpeka att det är första gången jag tränar den här targeten med henne! Hon lär sej ibland så himla snabbt.... det att hon i slutet är lite okoncentrerad beror på att Seamus är instängd på övre våning, mycket sur för att inte han får träna, och protesterar ljudligt...
Måste påpeka att det är första gången jag tränar den här targeten med henne! Hon lär sej ibland så himla snabbt.... det att hon i slutet är lite okoncentrerad beror på att Seamus är instängd på övre våning, mycket sur för att inte han får träna, och protesterar ljudligt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)