och så kom nyåret...

...med alla smällar, som redan har börjat. Malin ligger bredvid mej för tillfället och saboterar matthörnet, så hon är sitt vanliga jag. Hon lyssnade nog till de första stora smällarna, reagerade lika mycket som våra collies, dvs ingen panik, tack och lov! Hon är faktiskt lite lustig när det gäller somliga ljud. Vi har en gitarr hemma, som ingen spelar på, men en dag tog Hannah fram den och drog några gånger på strängarna. Det här fick Malin att nästan bokstavligen klättra uppför väggarna! Mixern i köket är en annan sak som hon är rädd för, vilken tur att det betyder mat! Vi använder den bara till att mixa hundarnas grönsaker. Nu håller vi oss inne och om ett par timmar skall alla vowsar få varsitt saftigt nyårben. Få se vad stackars Seamus kommer att göra, han vill nämligen alltid ut på gården för att gräva ner det... och när Qapra har ätit sitt vill hon ut för att gräva upp Seamus'...

När jag skriver om mat måste jag sätta in den här gourmet bilden på hundarnas hemlagda julmat a la Hannah. Visst ser det smaskigt ut!

Hannah har grälat på mej för att jag inte sätter hennes namn under bilderna hon tar. Hannah tar de flesta bilderna hos oss, alla i det här inlägget är hennes. Här kommer Malins nyårshälsning.

Sist men inte minst. Malin gör karriär som fotomodell :D Kunde inte låta bli att sätta in henne på min etsy shop

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

Julen är här...

För tillfället har vi det värsta väder man kan tänka sej på julafton, regn och blåst. Den lilla snömängd som kom har regnat bort. Men det skall inte störa vårt julfirande. Ina och Richard kom igår med sina katter, Tarzan och Chelsea, så vi har nu 5 katter och 3 hundar hemma. Julgranen blev inburen, klädd och några klappar har redan hittat sin plats under granen. Malin tyckte att klapparna var väldigt intressanta och måste förstås pröva hur dom passade mellan hennes tänder. Som alla barn förstår hon sej inte på det där med att vänta till julafton... För övrigt har både hon och Salem (vår svarta enögda katt), låtit granen med pynten vara, för båda är det deras första jul.

Malin; ett paket till mej! Qapra; nej, inte till dej!

Jag e en lite kooki, som står och väntar på jul.
Då får man int va bråki, men jag vill bara ha kul...

Vi önskar Er alla en riktigt skön och fridfull jul!

Julfest & Agility

Igår hade vi super-roligt! Vi firade med träningsgruppen lilla-jul och hade våra höstterminens avslutningstävlingar. Vi hade tre klasser; 1.tävlare, 2. något erfarna och 3. nybörjare. I princip hade vi en hund i varje klass, men eftersom Hannah var vår domare var inte Qapra med i tävlingen. Seamus var i klass 2, och klarade sej riktigt fint med 0 fel och placerade sej som tvåa. Lilla Malin var förstås i klass tre och gjorde mycket bra i från sej :) Banan var förstås enkel. Två hinder som var placerade i ca 90 graders vinkel i förhållande till varandra. Efter det en rak tunnel, som var placerad i 90 graders vinkel i förhållande till det andra hindret. Efter tunneln ett hinder rakt fram, sedan skarp kurva och tillbaka genom en annan tunnel och två hinder rakt framför det. Vi har ju inte ännu börjat med styrningsövningar, så det var bara att springa! Jag tänkte att om vi klarar felfritt de tre första hindren belönar jag med att slänga bollen, så att hon springer genom det fjärde hindret efter bollen (all belöning på banan var tillåtet :). Det gick nästan som planerat. Malin tog fint de tre första hindren, med fart och säkerhet! Men sen kastar den olycksalige matte bollen snett och Malin springer förbi.... dit for chansen till guld... Men fjärde placering blev det, för slutet av banan var "piece of cake", och Malin fick en liten ljusröd rosett och tuggben!

Efter tävlingarna sällskapde Malin med de andra hundarna och försökte få dem att leka. Hon har blivit så duktig runt andra hundar i hallen. När hon vänjer sej blir allt ok. På hemvägen i bilen gick hon på övervarv en stund före hon slocknade totalt. Jag tror hon tänkte "imorgon skall jag berätta allt till Remu..."

Här ett litet bild potpuri på Malin som älskar att springa, hatar att gå..

20 veckors bilder

I februari skall vi börja en utställningskurs för valpar. Det kan minsann behövas träning för MEJ inom det här området..... De senaste bilderna, där Malin stod på bord, var det min kompis som ställde upp henne, och hon lyckades bättre än jag. Så här ser det ut när jag försöker ställa upp henne... Malin passar fint i ljusrött :)

För mycket att göra...

Tiden före jul är alltid stressig. Därför är det lite glest med inläggen på bloggen för tillfället. Det har inte heller blivit såååå mycket träning med Malin. På tisdag firade vi självständighetsdagen i en agilityhall och alla hundar var med. Vår lokala hundklubb ordnade inoficiella tävlingar och du milde vilken deltagarmängd! Den första starten gick ca kl 10:00 och den sista ca 17:30. Många tog flera starter för att öva på något som brister på tävling, oftast kontakter :) Det gjorde också Hannah med Qapra. Själv stod jag och sålde mina hundkassar och börsar. Malin tog jag in i hallen tre gånger, endast för att vänja sej vid den hetsiga atmosfären och andra hundar. Först var det lite skrämmande med alla ivrigt skällande hundar, men redan andra gången gick det riktigt bra. Så länge hundarna omkring henne är tysta och lugna, kan också Malin vara det.

Malin har haltat lite på ena frambenet den sista tiden. Jag är osäker på när det har börjat, men det har nu hänt två gånger efter att hon har lekt med Remu. De leker verkligen häftigt men hon har inte direkt stött sej under leken. Hemma har hon också börjat springa uppför trapporna, vilket säkert påfrestar benen. Så vi måste tyvärr ta det lugnt på dagens träningar, inget spring efter råttor och bollar idag :( Hannah fick dessutom speedbumpsena färdiga, det skulle ha varit så roligt att träna hoppteknik...

Träning i okänd hall

Idag var vi med klickertränargruppen i Karis och tränade, och efter det hälsade vi på hos gumor Ina, som bor nära hallen. Malin skötte sej riktigt bra. Visst var hon som alltid ljudlig och gjorde sina "skallutfall" mot andra om vi var för nära, men hon koncentrerade sej på träningen nästan lika bra som i den bekanta Lojo-hallen.

Veckan som gått har varit full med program för Malin. Man borde göra en läseordning till henne. På Torsdag var hon med på jobb och efter det tränade vi. Malins "sug mot hinder" börjar bli så bra att vi måste gå framåt i träningen på nåt sätt, min privata skolare vet nog hur, dvs. Hannah :) Egentligen är det onödigt att ha ett hopp kommando, så länge man springer paralellt med hunden skall den inte tveka att ta ett hinder. Och så länge man rör sej någolunda rakt hoppar hunden långt. Men att svänga genast efter ett hopp är svårare och hundens avsats blir annorlunda. Följande övningar kommer alltså att bli att lära henne skillnaden med att hoppa långt och kort, och att sätta kommando på det korta hoppet med sväng. Vi skall också börja öva att gå runt vingen och ta hoppet från andra sidan. Oj, vad mycket det ännu finns att lära sej :) Vi tränar också på att vänta i både sittande och stående ställning. Mera trista saker, men en bra motsats mot den något vilda farten hon kan ha när vi leker. Jag försöker intala mej själv att leka lugnare, men vi blir båda så ivriga att Malin har gjort både volter och kullerbyttor i jakt efter sin "råtta"...

Fast jag skriver att vi tränar att hoppa, är det ju självklart att hon inte hoppar, i ordets rätta bemärkelse. Jag har en hoppbom på marken mellan vingarna. Det här är ju inte det bästa, för hunden kan stöta till den och rulla på den eller dyligt. Hannah hade redan på sommaren som projekt att göra "speedbumps", som hon skulle använda på A-hindret till Qapra. De blev aldrig färdiga men nu skall vi ta upp projektet på nytt. (Speedbumps är i princip rör, ca 10-20 cm i diameter och lika långa som en hoppbom, som är kapade i hälften på längden) De här bumpsen är betydligt bättre att använda än hoppbomen på marken, för de är tryggare för valpen. När bumpsen är färdiga övar vi enligt Susann Salos hoppmetoder.

Just det! Tänkte glömma att berätta om ett nytt hinder, nämligen den platta tunneln. Vi finlandsvenskar pratar om "påsen", så om jag använder det ordet, vet ni vad jag menar! Malin tog den första gången på torsdag, och med glans! Ett par gånger lyfte vi lite på tyget men efter det behövde hon ingen hjälp. Jag tror jag skall njuta av hennes inlärningsförmåga och lära henne så mycket jag hinner före hon kommer upp i tonåren och den besvärliga åldern :)

Det fanns ett balansbräde i hallen så vi passade på att öva lite. Som ni ser var det inget skrämmande i att den vickade från kant till kant.

Vaccination 2

Då blev Malin stucken igen, inte för att hon själv ens märkte det. Och om tre veckor skall det ges rabies... Jag önskar att vi inte skulle behöva vaccinera våra hundar så mycket som det görs för tillfället. I synnerhet i äldre ålder då hunden redan fått vaccinet flera gånger. Men vad gör man, finns inte val när man vill tävla odyl.

I skogen där vi går med våra hundar kryllar det av rådjur och älg. Att jaga dem är våra kortisars hobby, tyvärr. Jag har försökt skola bort det, men det är omöjligt, och jag vill kunna ha mina hundar lösa. En skogslänk i koppel är ingen riktig skogslänk. Än så länge har Malin inte sprungit efter, men idag hände det. Så nu gäller det att vara extra försiktig i framtiden, för jag vill verkligen inte att hon skall lära sej den här ytterst dåliga vanan. Man är ju så otroligt orolig om dom inte kommer genast tillbaka. Seamus har varit borta i två timmar... Rådjuren hinner dom inte fast, men älgarna bryr sej inte så mycket om hundar. Inte de här "cityälgarna" i varjefall. Och dom kan sparka! Iofs har corgin här en till ändamålet avlad fördel :)

Malins snuva är nästan helt borta. Vi fick recept för noskvalster om symtomerna börjar på nytt. Jag frågade också veterinären om hennes ben och utveckling, men fick nog inget vettigt svar. Typ 'corgina skall ha krokiga ben', jaså, är det så..?? Och eftersom vi enbart rör oss bland colliefolk kan jag inte heller fråga någon erfaren (dessutom är corgi-föreningen här i huvudstadsregionen mycket inaktiv, tyvärr..). Så jag skall snart ta bilder på henne igen så kan ni, mina kära läsare, kommentera :)

Malin Smart

Agilityn går framåt med bra fart. Malin har lärt sej betydelsen med att springa mellan hindervingarna. Ibland kan hon vara för upptagen med att stirra på leksaken, men fattar snabbt vad som väntas av henne för att hon skall få den. Tunneln springer hon som en liten knäppis, oberoende hur krökt den är. Med tunneln lyckades jag lösa problemet med hinderövningen, som jag skrev om tidigare. Att sätta tunneln efter hindret var det lättaste sättet att få henne att springa rakt ut efter hindret. Idag tränade vi utan tunnel och hon förstod bra att springa med fart mellan vingarna. Också om jag sände henne lite snett, och den kortaste vägen till leksaken skulle ha varit att gena. Men som sagt, Malin lär sej verkligen snabbt vad som lönar sej för henne! Det har hon redan bevisat flera gånger.

Malin föredrar lek framför godis, och det är mycket bra! Jag gjorde två nya leksaker till henne som hon gillar starkt. Hade nämligen en päls i skåpet som jag försökt sälja på loppis, men ingen har velat ha den. Så jag tog sax i hand och klippte bort kragen som säkert är äkta päls. Av den gjorde jag två små bitar, i storlek av en råtta, och knöt fast i först ett kortare snöre, som i sin tur kunde fästas till ett längre snöre. När den ena blir våt och smutsig byter jag ut den. Och eftersom de är äkta vara, hålls de frächa, sand och smuts faller bort när de torkar. Malin älskar att springa efter de här råttorna. Hon skall hellre ha dem än köttbullar :) Hon gillar nog ännu sina bollar och så har hon en skunk, med pipleksak i ändan, som också hör till favoriterna.

Regn gillar hon däremot inte! Vi har riktigt stormigt här för tillfället och det är inte kul att gå ut. Skrivandet känns lite trögt för tillfället så jag säger godnatt, och passar på att tacka alla som lämnar kommentarer på Malins blogg. Jag uppskattar dem!

Oy Mudly Ab

Malin är med på jobb idag. Vi har tagit med leksaker, godis, bur och filt. Just nu försöker hon få ut godbitar från en gammal sko. Det är bra att hon är borta från de vuxna hundarna då och då, jag vill inte att hon skall bli för fästa vid dem. I synnerhet inte vid nya situationer, då skall hon kunna tänka själv. Trist kommer säkert den här dagen att vara för henne, för här händer inte så mycket. Därför gjorde vi en tur runt lagret där truckar kör och andra ovanligheter finns. Malin anmälde förstås sin ankomst ljudligt, vilket gjorde att alla kom mer eller mindre rusande. Är det verkligen hundskall de hör? Det är lustigt, och härligt, vilken inverkan hundar har på mänskor. Och att det fanns så här många hundälskare på det här stället hade jag ingen aning om :)

Malin har haft lite nosproblem. Jag var nästan säker på att hon hade noskvalster men nu har alla symtomer försvunnit! Hon "snorade" inåt ordentligt, i synnerhet på natten, men inte mera. Jag gav henne healing som kan ha mildrat symtomerna men om det är noskvalster har knappast kvalstren hoppat bort. På måndag skall hon vaccineras igen och då tar vi upp saken för veterinären. Ingen av de andra hundarna har haft problem, så kanske hon bara var lite flunssig??

Nu har hon lugnat ner sej och det är dags för mej att jobba. Imorgon är det agility, vi återkommer. Ha de så bra!

Torsdagsträning

Så har vi då tränat lite igen. "Lite" är kanske fel ord för torsdagsträningen är faktiskt tre timmar lång.. kl 18:00 börjar vi och slutar kl 21:00. Det här är så bra för Malin. Hon lär sej att vänta, ha tålamod och uthållighet, (något jag inte lärde Seamus..). Burträningen har tydligt burit frukt. Ännu är det lite svårt att förstå att man bara får komma ut på kommando, men hon gillar faktiskt att leka 'springa ut och springa in i bur'. Så burleken har nog sitt rätta namn. Om jag lämnar henne för länge (enligt henne) i buren, börjar hon protestera med att tugga på tyget odyl. Men det som är så roligt är att när jag släpper ut henne, springer hon raka vägen in igen! På det här viset är det lätt att förlänga tiden att vara inne i buren på ett trevligt sätt. Alltid då och då får hon springa ut och in ett par gånger, och så blir det igen en lite längre tid inne i bur :)

När det gäller agilitys handlingsgrunder, circle work, är det möjligt att jag istället har lärt henne att gå fot. Lydnaden ligger tydligen i ryggmärgen på mej.. Så hon kan vackert gå på båda sidorna om mej, hålla kontakt, både på cirkelns insida och utsida. Längden på hennes koncentration är ännu något dålig så jag belönar henne snabbt. Ibland lär sej den här lilla 'kookin' nya saker med otrolig kvickhet. Springa planka, var en sådan sak. Jag vill inte ha henne att gå balansbommen ännu på långa tider, så jag lär henne att springa på en bomdel som är plant på marken. Efter några klick fattade hon galoppen och igår, när vi tränade det här för andra gången, sökte hon sej självmant till bomplankan, sprang över, stannade vid kontaktfältet där jag klickade och belönade. Duktig flicka!!

Sug mot hinder övningen har lite slagit bakåt. Problemet är att hon fattade så snabbt att bollen kom från mej, som var bakom henne, att hon nu stannar vi hoppbommens plats och väntar att bollen kommer flygande. Dålig timing från min sida! Så det här måste vi nu jobba med. På söndag skall vi träna igen och då får Hannah stå med leksaken i beredskap. Jag vill poängtera att jag inte vill locka Malin med leksak till andra sidan, det skulle vara enkelt! Men idee'n är att hon själv fattar vad hon gör för att få belöning. Dvs. klickertärningens grundprinciper ! Ha en skön helg alla läsare och träna flitigt med era vowsar :)

7 kg, tandlös och rumsren!

7 kg väger min Malinator, om det är mycket eller lite vet jag inte?? Hur mycket väger brorsan? Uppfödar-Viveka menade att Malin är liten för sin ras, mamma Aylen är inte heller så stor. När Malin föddes var hon liten och svag, men visade sej vara en överlevare. Vilket är lätt att förstå när man lär känna henne.

Tänderna har lossnat på henne, flera framtänder och en kindtand. Hon är en frenetisk tuggare så knappast blir det problem med tänder som sitter fast. Så leker vi också mycket draglekar, och då kommer vi till en av mina evighetsfrågor... Hur bra är det att leka draglekar när hunden har babytänder/byter tänder? Som mycket annat här i världen ändras ju åsikter om det ena med det andra i hundvärlden hela tiden. Jag kommer bra ihåg när det sades att aldrig mera ben till hunden! Sedan kom BARF och våra kortisar åt ben i ca 5-6 år. Slutade ge pga matsmältningsproblem, nu får de ben i mald form. Så jo, personligen anser jag att hela ben inte är det bästa för hunden. Jag tror inte jag kommer att våga ge hönsvingar odyl till Malin någonsin, hört så många skräckhistorier om hundar det gått dåligt för. Stora ben kan hon få, och när jag byter till att ge enbart rå mat, får hon också ben i mald form.

Man kan faktiskt säga att Malin är rumsren! Hon kissar inte på natten, och på morgonen hinner hon äta morgonmål, utan att kissa, före vi går ut. Hon är fantastisk på att hålla sej. De få gånger hon kissade inne var det oftast på något mindre lämpligt, tex hundbädd eller något annat som var på golvet. Tror Piraten hade liknande ideér? :)

16 veckor

Malin jobbade fint på kafeteriet. Tur är det ändå, att det mellan corginos och försäljnings bord är åtskilliga centimetrar. För jo, inget fel på Malins aptit heller. Dessutom äter hon de mest konstiga sakerna. Antagligen skulle hon sätta i sej allt man bjuder, drycker också, kaffe och öl...*suck*.. Nu är det lite brådis hos oss, så sätter ut de här fina bilderna på min vackra corgi, och återkommer senare :)

Mudly Malinator, går på alla gator...

Tiden går snabbt, Malin växer och lär sej. Livet med hundarna, katterna, och förstås de tvåbenta i familjen, är bra. Seamus och Qapra godkänner henne allt mer hela tiden. Qapra, som alltid varit den mera lekfulla, försöker leka med henne, och det vill Malin mycket gärna. Lite hindrar kommunikations svårigheterna ännu och storleks skillnaden också! Seamus, vår morfar, bryr sej inte så mycket om henne. Men han låter henne komma redan relativt nära, tex på natten då vi sover. Men om Malin skulle vela ha honom som en värmande skön kudde, får hon nog tänka om. Då får hon ta mej i stället, vilket hon också gör. Att sova med en liten valpdoftande corgi, fast i ansiktet, hör nog till livets höjdpunkter :)

Malin släpar ganska mycket med fötterna när hon går. Det här tycks vara ett ganska vanligt corgi fenomen, såg att det har diskuterats om det på finska forumet. Jag hoppas att det är något övergående. Hon rör sej nog annars bra och gärna, tycker jag. Vi går ganska få koppelpromenader på asfalt, mest går hon i skog både fritt och i koppel, och så leker hon mycket med Remu. Malin äter ännu Acanas valpfoder för små raser. Två ggr om dagen ger jag det och på kvällen får hon rå mat tillsammans med de vuxna hundarna. Jag ger mycket små portioner (ca 20 gram) för hon får ganska mycket i sej under våra träningstillfällen. När vi tränar får hon hjärta, njure eller tunga. Jag undrar hur mycket protein de här innehåller? Lite orolig är man ju alltid för att göra fel, ge för mycket eller för lite av något.. än så länge ser hennes ben nog fina ut :)

Som alla kär barn har också Malin redan många namn. Här är några: Mudly (alltid lerig efter skogslänk), Malinator (dvs terminator), Mumbo (nej Dumbo?) och Mappe (Seamus är Snuppe, Qapra Ippe)..

Imorgon blir det en lång dag för oss alla. Vi (collieföreningen) ordnar agilitydag där vi jobbar hela dagen. Malin skall sköta kafeteriet :)

Malin i KoiraNet

Malin har nu fått sitt finska registernummer. Här är länken till hennes sida i det finska databaset.

Länken finns också på vänster sida, där den hittas lätt i framtiden. Om det är något mina svenska vänner funderar över angående språket, hjälper jag gärna.

Träning i Lojo hallen

Torsdags kvällens träning gick bra. Fortsatte med samma övningar, så inget nytt på den fronten. Nu får bilderna prata:

Ett stå fint försök...

Sitta fint går bra

Telefonapport!

Sug mot hinder övning

Förmiddags Agility

Beslöt mej för att göra kvällstur på jobbet och följa med Hannah och Qapra till Erttis agilityfält på förmiddagen. Ertti är vår lokala hundklubb där Hannah är medlem, och vilken hon också representerar på tävlingar. Det som är bra med Ertti är att deras fält är ett (ganska långt) stenkast från vårt hem.

Malin övade att hålla stående ställning (hon har väldigt tung rumppa..) och inte flytta på tassar. Hon kommer att stå i starten. Hon förstod nog snabbt att belöningen kom från att stå, men oj vad svårt det var att inte trampa med sina tassar. Att hålla sej till regeln "click for action and treat for postion" var svårt. Jag lyckades klicka för stillastående, men före belöningen blev levererad var en tass i luften eller så hade hon hunnit trampa :) Det här är viktigt, hon får inte flytta på en tass, för Malin kommer INTE att tjuvstarta, eller röra sej före hon får kommandot! :)

Vi tränade också lite circle work, som börjar löpa riktigt fint. Malin älskar bollar och pipleksaker, som jag mest har använt till belöning när hon skall ha fart. Hon har en favoritboll, en mjuk läderaktig, ganska stor boll som är fylld med skumgummi. Den har hon svårt att byta ut med nåt annat, men annars börjar hon ganska bra förstå att komma tillbaka med leksaken. Det har jag övat med två bollar, så fort hon vänder mot mej med boll i munnen, slänger jag den andra till henne i motsatt riktning. Här är det faktiskt viktigt att båda bollarna har samma "värde".

Vi började också med något nytt, nämligen "sug mot hinder" övning. Med den här övningen lär sej hunden att söka sej självmant mot hinder. Jag satt upp två hinder "vingar" utan ribba, lite närmare än om ribban skulle ha varit på plats, bara för att Malin skulle förstå att hon gick genom något. Sedan väntade jag ut henne. Eftersom vi har tränat mycket kontakt stod hon bara och stirrade på mej eller hoppade efter bollarna i min hand. Men första ögonkastet mot mellanrummet och bollen flög iväg, så att hon sprang mellan vingarna. Det här gjorde vi några gånger, titta mot mellanrummet och bollen landar på andra sidan. På torsdag fortsätter agilityövningarna :)

Malin på klickertränarkurs

Då är veckoslutets klickertränarkurs gjord. Första dagen hade jag bara Seamus, men idag följde också Malin med. Lite riskfyllt var det, för hon höll direkt på att bli Malin-nappad av samtliga kursens deltagare! Gud vad hon är söt, tyckte alla, och visst är hon det.... :)

Så mycket lydnadsträning blev det inte (jag tränade också med Seamus), men vi fick en riktigt bra start för det. Jag har inte använt klicker på henne förut så jag fick den "inprogramerad" samtidigt som vi övade på att se på andra hundar tyst. Malin lärde sej snabbt, jag har inte bara en vacker hund, utan också en smart! Vi gick från att skälla på alla, oberoende hur långt borta de var, till att hålla kontakt (och dessutom gå riktigt fint fot!) bara några meter från en annan hund. Okei, beteendet är förstås inte på något sätt inlärt, men det gav mej mycket hopp. Hon är inget hopplöst fall.. :)) Dessutom fick jag smarta råd från våra lärare. Valpar behöver inte så mycket socialisering med andra valpar. Det räcker med några goda kompisar och resten kan man glömma. Viktigare är det att lära in korrekt beteende vid andra hundmöten, dvs kontakt med mej, inte den andra hunden. Så nu tänker jag skippa alla lekskolor och valpkurser. Det ända vi behöver är att träna på ställen där jag själv kan inverka på avståndet till de andra hundarna. Att tränga in sej i en liten lokal med andra valpar kan inte ha något positivt att ge....

Träning

Förutom normal socialiserings träning tränar vi två saker för tillfället som har med agility att göra. Burleken, eller Crate Games och circle work. Burleken är av Susan Garrett och de som inte vet vad det gäller, kan ta en titt här: Crate Games

Vi har kommit så långt med Malin att hon går mycket gärna in i buren och sätter sej. Hon går så gärna in i buren att om jag har tänkt göra något annat med henne, måste jag sätta buren uppochner eller packa ihop den. Vi har inte den bästa buren till det här ändamålet, dvs det är en tygbur och där är öppnandet och stängandet av "dörren" inte så praktiskt. Malin kan alltså nu sitta i buren och tål också i viss mån "störningar", burdörren är helt uppe och jag kan lite flytta på mej utan att hon kommer ut. Om hon försöker komma ut stänger jag genast dörren. Hon skall lära sej att komma ut endast på mitt kommando. Nu bygger vi på det här och gradvis sätter mera störningar.

Med circle work har vi inte kommit långt. Circle work är av en annan top aglity tränare, nämligen Greg Derrett. Det är grunderna till handling och går ut på att hunden följer dej på vänster och höger sida i en cirkel, både på utsidan och insidan. Efter det här följer olika vändningar och frontcross.

Hinder har Malin förstås inte tagit, annat än rör. Leken är nu det viktigaste. Det är verkligen inte svårt att få henne att leka, men där är mycket att göra ändå, som tex att lära henne att inte springa bort med bollen varje gång, eller springa till en annan hund :)

Vaccination 1

Malin och Aada (en av våra tre katter) var tillsammans till veterinären. De fick varsin spruta i nacken och mycket beröm. Malin såg till att alla på veterinärstationen visste att hon anlände. Kan ljudnivån ha något med hundens storlek att göra?? :)

Lekskolan

På söndag var Malin i lekskolan. I början var det skrämmande, så många hundar och nytt ställe. Och jag förstår henne, tyckte själv att det inte var så lyckat arrangerat. Lokalen var väldigt liten och ännutill uppdelad i tre bås med varierat antal valpar i. Först var Malin ensam ihop med en borderterrier, men det gick inte alls. Båda var nervösa och mycket högljudda. Vi försökte lugna ner situationen med att slänga godis på golvet och lite hjälpte det nog. Men eftersom båda var väldigt skälliga fick Malin flytta till den lugna gruppen. Där var ca fem andra valpar, alla lite skygga, och det passade Malin väldigt bra. Tog inte lång tid förrän hon gick omkring bland alla, (människorna satt på golvet), dammsög godisen från golvet, satt nosen i främmande människors fickor och kassar och tog lite fräckt godis som var menat till andra. Det blev alltså aldrig någon lek mellan hundarna. Mest var det att vänja sej med främmande hundar, och det var ju helt ok. Malin är mycket social när den första osäkerheten har försvunnit.

Malin, 3 månader

Malin fyller på söndag tre månader. Vi kommer att fira det med agilitytävlingar och lekskola för valpar. Men här kommer tre månaders bilder.

Min vackra hund...

Min söta hund...

Våra vackra, fina, söta, smarta (mindre smarta), härliga hundar....

Malin och Remu

Nu har Malin hittat sin bästa kompis! Han heter Remu och är en mycket stilig ung man i brindle kostym. Hans riktiga namn är Geestlands Highball. Remu är en månad äldre än Malin. De har jätteroligt tillsammans och Malin är tom. lite trött resten av dagen. Antagligen leker du också nu, i skrivandets stund! Jag sätter in bilder på de två busfröna. Malin är mörkare och har mindre öron :)

Äntligen ett inlägg!

Malin har snart varit två veckor hos oss. Hon har anpassat sej snabbt och allt har till största delen gått riktigt bra. En mindre trevlig insident med vår sju åriga kortistik, Qapra, har förekommit men annars har också de gamla hundarna i huset tagit henne relativt bra emot. Det är bra att hon är tuff och modig, en vekare valp skulle inte ha passat in i det här sällskapet.

Malin är mycket lekfull, precis vad jag hoppades på. Än så länge är det svårt att se skillnad på människohänder och leksak, men vi övar på det :) I synnerhet Hannah, min dotter, som jag kallar till Malins "nanny", eftersom hon sköter henne dagtid, har blivit utsatt för Malins sylvassa tänder. Min andra dotter, Ina, är Malins "gudmor". Ina bor inte så mycket hemma mera så om Malin nångång behöver ett tillfälligt hem, tar Ina hand om henne.

Malin är mycket högljudd ute, skäller lätt på allt som rör sej. Hon ser nog mycket tuff och bestämd ut, med svansen rakt upp, när det kommer andra hundar eller människor emot, men lite osäkerhet döljer sej säkert bakom. Annars skulle hon väl inte ha behov av att skälla. Tyvärr har hon inte ännu träffat andra valpar att leka med så vi försöker komma med i en valparnas lekskola. Kanske vi också går med i en valpkurs för jag tror hon kommer att behöva mycket övning runt andra hundar. Två gånger har hon varit med på våra agilityträningar. Första gången blev hon ordentligt rädd för de stora hundarnas ivriga skällanden, stackare kunde ju inte förstå varför dom skällde. Men i slutet av vår halltid, när det var lugnt, tog jag henne in på nytt. Vi lekte lite och hon gick faktiskt ett sex meter långt rör helt utan tvekan :) Malin var alltså under 11 veckor gammal då hon tog sitt första agilityhinder! Många fler kommer det att bli :)

Sätter in några bilder på henne från valptiden hemma hos Viveka.

September den 12:e

Dagen jag startar bloggen som kommer att tillägnas Malin, THE Cardigan.