Den 30.5 sökte Hannah och Ina mej från jobb med en fullpackad bil. Resan mot Sverige började. I bilen hade vi fyra hundar, tre kortisar och en corgi Så lite trång var det i opel astran… På färjan hade vi en fyra personers hytt på vägen till Sverige. Tillbaka hem hade vi turen att få två två personers hyttar pga att färjan byttes ut. Det gick helt över förväntningarna att få in fyra hundar i en fyra personers hytt. Seamus, Qapra och Malin är förstås vana med varandra men Inas kortis Nitro (ännu inte fyllda ett år) hör inte till ”vår flock” och det gillar inte Qapra så bra. Men Hannah hade en smart lösning på problemet:
Så flickorna sov i övre våningen med fin utsikt över havet! Resan över gick riktigt bra, ingen av hundarna tyckte miljön var skrämmande, fanns bara ett problem; kissandet. Malin var den som vägrade göra något behov på båten, pojkarna hade inte stora problem (konstigt va…) och Qapra kissade en gång.
Vår första etapp var att hälsa på hos Viveka. Efter lite orienterings svårigheter i Sthlm city, hade ingen karta med, hittade jag till Upplands Väsby. Vivekas hus är fullt med valpar förtillfället så när Aylen kom ut var min första tanke att hon var en valp… Skillnaden mellan henne och Malin är stor! Här följer några bilder som bevisar den saken. Malin är nu på ”bantningskur”, målet är 2 kg bort. Då skulle hon väga lite under 15 kg.
Fredag kväll fortsatte vi ut mot Lekhyttan och Hallagården där vi skulle övernatta tre nätter. Stället var väldigt vackert, lummigt, härligt. Min goda tur med rum som ändras fortsatte. Jag hade reserverat ett dubbelrum med en extra säng, i stället för extra sängen fick vi ett extra enkelrum! Det här var minsann en lättnad för lite spänning var det mellan vissa av hundarna.
Lördag morgon och resan ändamål närmade sej; Fjugesta och agility handlingskurs med Fanny Gott (klickerklok). Eftersom jag har oroat mej hit och dit om Malins ben och försträckningen som lätt förnyar sej + hennes ovilja att gå framåt på länk, var min träningsmotivation inte riktigt på top i synnerhet då Viveka ansåg att hon var för fet… Detta nämnde jag då vi introducerade oss men sen var det bara att kavla upp ärmarna och börja! Jag körde försiktigt, vädret var gassande sol och varmt och jag ville spara henne, dvs ha en hund som ännu orkade följande dag. Fanny gjorde inte långa banor, 10 – 15 hinder, de bestod enbart av hopphinder och rör, eftersom temat var handling. Vi gjorde inte hela banor, jag behövde (och behöver ännu också) mest hjälp med min position och mina rörelser så jag ”finslipade” dem. Finslipning? Heh, långt ifrån ännu… Men Malin orkade hela veckoslutet och det var jag såååå nöjd över. När motivationen är på plats, orkar hon nog! Alltsom allt blev det nio banor på två dagar.
På måndag började hemresan ca 12:00. Om vi skulle ha lyssnat på radio skulle vi ha startat betydligt tidigare. Ca 8:30 var det en krock med två bussar och en långtradare på E18 och tre timmar senare en ny krock, 5 mil närmare Stockholm på samma väg! De var stora olyckor, trafiken hade stått flera timmar och då vi kom till stället stod den fortfarande… Paniken steg lite, vi hade en färja att hinna till. Jag började fundera på alternativa vägar och hörde mej för bland de andra i trafiken men E18 var den ända vägen mot Stockholm vid Örebro så det var bara att vänta… och vi hade bättre tur än många andra den dagen (tänker på de som var med i olyckorna) för trafiken började löpa vid ett-tiden så vi hann bra till färjan som for 16:30. Tack och lov! Vi hade en trevlig resa. Tack till både Viveka och Fanny, och Johan på Hallagården! :)
Så flickorna sov i övre våningen med fin utsikt över havet! Resan över gick riktigt bra, ingen av hundarna tyckte miljön var skrämmande, fanns bara ett problem; kissandet. Malin var den som vägrade göra något behov på båten, pojkarna hade inte stora problem (konstigt va…) och Qapra kissade en gång.
Vår första etapp var att hälsa på hos Viveka. Efter lite orienterings svårigheter i Sthlm city, hade ingen karta med, hittade jag till Upplands Väsby. Vivekas hus är fullt med valpar förtillfället så när Aylen kom ut var min första tanke att hon var en valp… Skillnaden mellan henne och Malin är stor! Här följer några bilder som bevisar den saken. Malin är nu på ”bantningskur”, målet är 2 kg bort. Då skulle hon väga lite under 15 kg.
Fredag kväll fortsatte vi ut mot Lekhyttan och Hallagården där vi skulle övernatta tre nätter. Stället var väldigt vackert, lummigt, härligt. Min goda tur med rum som ändras fortsatte. Jag hade reserverat ett dubbelrum med en extra säng, i stället för extra sängen fick vi ett extra enkelrum! Det här var minsann en lättnad för lite spänning var det mellan vissa av hundarna.
Lördag morgon och resan ändamål närmade sej; Fjugesta och agility handlingskurs med Fanny Gott (klickerklok). Eftersom jag har oroat mej hit och dit om Malins ben och försträckningen som lätt förnyar sej + hennes ovilja att gå framåt på länk, var min träningsmotivation inte riktigt på top i synnerhet då Viveka ansåg att hon var för fet… Detta nämnde jag då vi introducerade oss men sen var det bara att kavla upp ärmarna och börja! Jag körde försiktigt, vädret var gassande sol och varmt och jag ville spara henne, dvs ha en hund som ännu orkade följande dag. Fanny gjorde inte långa banor, 10 – 15 hinder, de bestod enbart av hopphinder och rör, eftersom temat var handling. Vi gjorde inte hela banor, jag behövde (och behöver ännu också) mest hjälp med min position och mina rörelser så jag ”finslipade” dem. Finslipning? Heh, långt ifrån ännu… Men Malin orkade hela veckoslutet och det var jag såååå nöjd över. När motivationen är på plats, orkar hon nog! Alltsom allt blev det nio banor på två dagar.
På måndag började hemresan ca 12:00. Om vi skulle ha lyssnat på radio skulle vi ha startat betydligt tidigare. Ca 8:30 var det en krock med två bussar och en långtradare på E18 och tre timmar senare en ny krock, 5 mil närmare Stockholm på samma väg! De var stora olyckor, trafiken hade stått flera timmar och då vi kom till stället stod den fortfarande… Paniken steg lite, vi hade en färja att hinna till. Jag började fundera på alternativa vägar och hörde mej för bland de andra i trafiken men E18 var den ända vägen mot Stockholm vid Örebro så det var bara att vänta… och vi hade bättre tur än många andra den dagen (tänker på de som var med i olyckorna) för trafiken började löpa vid ett-tiden så vi hann bra till färjan som for 16:30. Tack och lov! Vi hade en trevlig resa. Tack till både Viveka och Fanny, och Johan på Hallagården! :)
