Blodspår

Äntligen fick jag för mej att göra ett blodspår till Malin. Jag använde blod från nötkreatur (vilt skulle vara bättre) och en liten del av ett ryggradsben från en ren. Jag doppade en svamp, som jag hade i ett snöre, i blodet (som var utspätt med vatten) och trampade på svampen varje steg. Renbenet var också i ett snöre, som jag knöt fast i mitt ben, så att det släpade efter. Spåret blev ca 20 meter långt. Terrängen var mossig med blåbärsris, vädret varmt och fint och spåret stod i 1h och 10 min. När jag kom med Malin var det från motsatta håll som jag hade kommit då jag gjorde spåret. Jag satt fast spårlinan lite före och lät henne gå mot blodspårets början. Hon hittade spåret från motsatta håll, så jag höll in henne och väntade på att hon skulle lukta lite mera runt omkring. Snabbt hittade hon de första bloddropparna och luktade intresserat på dem. Sen följde hon spåret ca 3 meter, tappade där intresse, gick lite omkring så att vi förstås lyckades trassla in spårlinan i ormbuskar. Jag redde upp linan och då Malin märkte att det inte hände något intressantare tog hon upp spåret på nytt. Nu spårade hon lite längre förrän hon igen tog en paus och yrade lite omkring. Tredje gången hon tog upp spåret spårade hon det till slut. Det blev ca 10 meter med ett lite svårare ställe där hon måste gå under ett fallet träd. Hon hittade sin slutbelöning, renbenet, som jag hade grävt ner under mossan. Först här pratade jag med henne, hon fick mycket beröm och hon såg nog ganska nöjd ut. Så satt vi en stund i skogen och Malin smaskade på sitt ben. Summasummarum gick det riktigt bra, så det här ska vi göra snart på nytt. Malins födelsedagspresent skall bli ett blodspår :)