Inte en ledig dag...

För en vecka sedan var Malin och jag på den andra corgilänken som ordnades. Länken gick bra och vi hade riktigt trevligt med grillning av korv och majs. Malin kom bra överens med de flesta andra, lös fick hon också vara, men då pojkarna blev för närgångna, och i synnerhet då de kom i flock, blev det för skrämmande och då var det tryggt att gå i koppel. Hemma ligger Malins besvärlighetsgrad lika högt som Stitchs. Lilo ritade en teckning på Stitch, drog ett streck vid pannan och färgade hela hans kropp. Hela det färgade området var hans besvärlighetsprocent. Malin har sitt streck färdigt på kroppen, uppe vid örat. Men då hon är bland andra kookisar sjunker hennes knäpphetsgrad, i det gänget blir hon relativt normal... Vi har varit väldigt duktiga med träning i veckan som gått. Någon form av lydnandsträning 5 av 7 dagar, förra söndag och idag träning att bete sej runt andra hundar, och på torsdag hade vi agilitygruppens avslutningstävling. Sätter in banritningen här. Malin var snabb och gjorde en felfri bana! Jag kommer att ha Finlands snabbaste corgi ;) Malin gjorde banan på tiden 9,72 sek, hennes enda tävlingskompis, en långhårig colliekille på 10 månader, gjorde banan på tiden 14,09 sek. Qapra, vår egen tik som tävlar i maxi trean gjorde den på tiden 8, 15 sek. Jag får verkligen springa för fullt för att hinna styra :)

I veckan simmade Malin första gången! Hon blev för nyfiken på änderna i sjön...Jag blev förstås förskräckt, vattnet var iskallt, och började genast ropa henne tillbaka. Tack och lov vände hon ganska snabbt. Efteråt såg hon nöjd ut så hon kommer nog säkert att simma på nytt, våra collies har aldrig velat göra det! Så det är riktigt roligt, simning är ju dessutom en ypperlig motionsform. Trots långa länkar, lek med andra hundar och hård fart på agilitybanan har Malins ben orkat bra. Det enda jag ser då och då är att hennes högra ben kan ge vika, men ingen hälta. Om det fortsätter på samma sätt, röntgar jag hennes höfter och armbågar inofficiellt vid ett års ålder.

Ca 9 månaders bilder

Malin målar

Malin hjälpte till att måla köksväggen. Resultatet var målfärg på nos,
morrhår och öra. Hältan är borta, tack och lov! Allt verkar ok, och vi är tillbaka till normalt liv, dvs. hon får springa lös, busa och bråka. Ännu har jag inte vågat låta henne leka med Remu, deras lek är så våldsam och jag vill inte att hon skadar sej på nytt. Agilityn har varit på paus så vi har övat mera lydnad och fortsatt med hundmöten enligt bat-principen. Vi övade igen på veckoslutets agilitytävlingar och det gick riktigt bra, vi kunde redan gå bland hundar utan större utfall, jag var jättenöjd! Datorns batteri tar slut så det här blev kort.....

Ett fulladdat batteri

Malins "sjuksemester" närmar sej sitt slut. Imorgon tar hon sista gången smärtstillande, så efter det blir det nervpirrande tider. Var det enbart en sträckning, eller något allvarligare... Då både Piraten och syster Lovis har tillväxtstörning i armbågsleden hoppas jag på det bästa, och försöker att inte tänka på det värsta. Därför tänker jag inte heller skriva mera om det, fokuserar hellre på det roliga och bra.

Malin har gjort några stadsövningar och vi borde fortsätta med dem! Hon är tydligt rädd för vissa underlag, tex att gå över galler är verkligt skrämmande och lösa cementplattor kan hon också bli rädd för. Malin blir lätt rädd för saker men nästan lika lätt går rädslan över. Lite övning och allt är ok. Hemma har hon också sina ideer, hon var ju en tid rädd för mixern, men inte mera. En sak som hon inte gillar ännu, fast hon nästan alltid får godis för det, är att få något draget över sitt huvud, halsband eller väst.

Malins problem med att möta andra hundar skall nu tränas ordentligt. Jag hittade en metod som heter BAT, efter ett google sök, och lustigt nog fanns det en artikel om det i senaste canis tidningen. BAT är förkortning på Behavior Adjustment Training. Det går ut på att hitta ett annat beteende för hunden i vissa situationer, ett beteende som vi människor gillar... Idag övade vi första gången, Hannah hade agilitytävlningar så området var fullt med "triggers", dvs det som leder till Malins problembeteende; andra hundar. Där var lite väl mycket hundar för att få bra situationer, dvs hundarna måste vara på ett sådant avstånd att Malin såg och reagerade men inte med så kraftig reaktion att hon inte kunde självmant erbjuda ett annat beteende. Så det var lite svårt att arrangera miljön så att vi fick enbart lyckade repetitioner. Men i stort sett är jag mycket nöjd. I all enkelhet såg övningarna ut så här; vi gick mot en hund/flera hundar, Malin såg dem, stannade, reagerade med lite stelhet/spänning. Då hon valde att vända huvudet bort (den första gången fick hon belöning för att hon vände på örat) berömde jag henne högt och vi sprang tillsammans bort från hundarna, mot bilen, som var parkerad på ett "tryggt" ställe. Det här gjorde vi ganska många gånger.... och hon fattade nog galoppen, några gånger kom de andra för nära och då måste hon skälla. När hon börjar skälla, är det svårt att få beteendet ändrat. Det här skall vi fortsätta med, ideen i BAT är logisk/smart och övningarna roliga!