Söndagar är jobbiga...

..då matte tränger in all träning på samma dag. Vi började dagen med ett blodspår. Hundens nos är nog något alldeles otrolig! Den här gången valde jag en skog med lite undervegetation. Jag ville se om Malin spårar med nosen närmare marken, något jag har sett henne, och önskar, att hon skulle göra! Det blev ca 20 meter, en vinkel i 90 grader och sedan ca 30 m över ett mossigt berg. När spåret hade stått i ca 1 h kom den första regnskuren, efter det ett lite uppehåll men sedan öste det ner ordentligt. Ok, spåret sköljs bort, tänkte jag, det här blir svårt. Regnet slutade inte så när det gått ca 2 h beslöt jag för att se hur Malin klarar ultimata förhållanden. Det regnade ännu när vi kom fram så vi var rätt så blöta... Malin hittade spåret snabbt och självständigt. Hon spårade bra ca 10 m men vek sedan av så jag måste hålla in henne. Hon tog upp spåret på nytt och spårade fint ända till slut, där vi förskräckt konstaterade att hennes ben var borta! Jag hade gömt det under granris så ingen människa kunde ha hittat det. Men tur, det var inte långt ifrån, någon hade flyttat på det. En räv, hund, kråka? Vet inte, men det kunde ha varit orsaken till att Malin vek av blodspåret och tog upp "tjuvens" spår istället. Vad beträffar hennes stil, var den likadan, dvs hon spårar med nosen högt. Tack o lov slutade regnet väldigt passligt så Malin fick smaska sitt ben i vackert väder :)

På eftermiddagen gymppade hon. Tassen upp, tassen ner. Vi har fyra övningar som fysioterapeuten gav oss och de skall göras varannan dag. En av övningarna tycker hon väldigt mycket om, de andra, inte sååå mycket... Vi borde dessutom öka på tasslyftningarna stegvis så de blir minsann inte mindre tråkigt för henne. Men i veckan gjorde jag en bra investering; en balansboll, och Malin gillar den! Hon klättrar lätt upp på den men oj vad benen darrar, inte lätt att hålla balansen! Lovar att sätta en bild eller video med Malin på "ägget", som det mest liknar.

Kvällen kom med agilityträning. Malins löptid är nästan slut. Det har slutat droppa flera dagar sen men dofterna är ännu starka, enligt Seamus ivarjefall. Men vi orkar inte mera ha paus, så jag beslöt mej för att ta en lätt träning sist av alla. Vädret var varmt och kvavt, åskigt, så träningen blev kort. Säkert var det både värmen och den långa dagen som gjorde att Malin inte var så snabb och aktiv, men det vi gjorde var ok. Om två veckor börjar agilityn på "allvar", träningar i hallen och hoppteknik.

Grattis på födelsedagen alla Waywens!

Ett år har gått, fanfar!! :) Födelsedagen har inte varit så händelserik, gårdagen var säkert roligare. Malin gick sitt andra blodspår. Det var lite längre, ca 30 m och lite äldre, ca 1,5 h. Jag var dessutom "tvungen" att göra en vinkel, på ca 130 grader. Tvungen därför att där jag hade tänkt gå, dvs rakt framför, såg jag en liten klunga kantareller lysa så vackert i solskenet. Hade ingen avsikt att skvätta blod på dem, tycker redan synd om blåbären vi förstör... Men det visade sej att Malin spårade vinkeln galant, inga problem, tvärtom jobbade hon extra fint just där. Malins spårstil är inte så intensiv. Det ser mest ut som om hon tar en promenad i skogen, men hon håller sej ändå väldigt bra på spåret. Delvis beror det säkert på att hon gärna kollar omgivningen, sådan har hon alltid varit. Beror också säkert på att hon har korta ben, dvs nosen är annars också nära marken och lukten fastnar förstås också i blåbärsrisen, som är ganska höga. Den här gången hade jag också fått för mej att droppa lite blod på bladen, vilket säkert skulle hända om spåret var gjort av ett skadat djur. Tiden får visa hur stort intresse och hur intensivt hon kommer att fortsätta spåra. Ännu är spåren mycket färska och säkert inte så stor utmaning för en hund.

På födelsedagen har man all orsak att smila. Eller kanske Malin är lycklig för agilityträningsplatsen vi fick i KKK! jeee!

Malin 1 år, nästan :)

De här vackra bilderna tog Hannah av Malin idag. De får vara hennes 1 års bilder.

Blodspår

Äntligen fick jag för mej att göra ett blodspår till Malin. Jag använde blod från nötkreatur (vilt skulle vara bättre) och en liten del av ett ryggradsben från en ren. Jag doppade en svamp, som jag hade i ett snöre, i blodet (som var utspätt med vatten) och trampade på svampen varje steg. Renbenet var också i ett snöre, som jag knöt fast i mitt ben, så att det släpade efter. Spåret blev ca 20 meter långt. Terrängen var mossig med blåbärsris, vädret varmt och fint och spåret stod i 1h och 10 min. När jag kom med Malin var det från motsatta håll som jag hade kommit då jag gjorde spåret. Jag satt fast spårlinan lite före och lät henne gå mot blodspårets början. Hon hittade spåret från motsatta håll, så jag höll in henne och väntade på att hon skulle lukta lite mera runt omkring. Snabbt hittade hon de första bloddropparna och luktade intresserat på dem. Sen följde hon spåret ca 3 meter, tappade där intresse, gick lite omkring så att vi förstås lyckades trassla in spårlinan i ormbuskar. Jag redde upp linan och då Malin märkte att det inte hände något intressantare tog hon upp spåret på nytt. Nu spårade hon lite längre förrän hon igen tog en paus och yrade lite omkring. Tredje gången hon tog upp spåret spårade hon det till slut. Det blev ca 10 meter med ett lite svårare ställe där hon måste gå under ett fallet träd. Hon hittade sin slutbelöning, renbenet, som jag hade grävt ner under mossan. Först här pratade jag med henne, hon fick mycket beröm och hon såg nog ganska nöjd ut. Så satt vi en stund i skogen och Malin smaskade på sitt ben. Summasummarum gick det riktigt bra, så det här ska vi göra snart på nytt. Malins födelsedagspresent skall bli ett blodspår :)

Byxor och blåbär

Malins förstå löptid började på måndag, så följande dag blev det byxinköp. Jag valde tuffa jeans, passar henne inte sant? Malin är inte så lycklig över sin nya garderob, hon tycker de kunde stanna där, i garderoben... För det första blir det hela tiden svårare att sätta dom på henne, utan större tvång, och för de andra är avklädningen mycket skrämmande. Då banden som håller byxorna på plats "fräser" till när man öppnar dem. Malin kan ännu ha rädslor för lustiga saker.. Nu är då agilityn på paus en stund och jag får också skjuta upp röntgandet av hennes höfter och ben. Det får bli i augusti.

På kvällen gick vi till blåbärsskogen. Malin förstod genast ideen med bärplockning, tyckte hon ivarjefall själv. När matte sätter handen i blåbärsriset skall man rusa fram, visa stort intresse för vad som pågår, med att trycka med nosen mot handen samtidigt som man ivrigt trampar runt omkring för att sedan lägga sej på de intressanta buskarna. Så alltför ofta hade jag en svart nos i handen i stället för blåa bär + tillplattade blåbärsris. Goda är de dessutom, tyckte hon, och lättare är det ju att få dem serverade än att plocka själv. När jag kom hem väntade jag mej att hitta en hel del krypande fästingar på hundarna men konstigt nog bara en, och den var på mej. Malin har två gånger fått Bayvantic i nacken den här sommaren, trots det har hon haft kanske fem fästingar på sej :(

Lite agility och några bilder