lördag 21 september 2013

I love cardigans

Jag har spenderat lördag förmiddag, och snart eftermiddag, till att studera rasen welsh corgi cardigan. Ju mer jag läser om den, i synnerhet rasens ursprung, ju mer älskar jag den. Ingen tvivel är det heller att hunden som snusar sött i soffan bredvid mej inte härstammar från hundarna jag läser om. Cardin är en otroligt gammal ras, de första individerna härstammar 3000 år tillbaka och i långa tider, då när rasens uppgift var mycket värdefull för bonden, var walesarna viktiga med att inte blanda in ´dåliga´hundar. Så här står det:
It was, however, not in his shape that his chief charm lay, but, far more, in his character which combined wisdom, courage, devotion, honesty and obedience. These traits made him unique and can be found only in his direct descendants.
Cardin är en heeler och dess ursprungliga uppgift (senare blandades in hundar med samlarförmågan) var att schasa bort andra bönders kossor, inte att samla ihop och komma hem med dem! :D Den fungerade som ett staket. Andra viktiga uppgifter var att hålla vakt. Corgin skulle hela tiden veta vad som hände runt hemmet! Oj vad allt det här låter bekant! Och i dagens läge grälar vi ju på våra hundar när de beter sej som förfäderna... Senast idag på morgonlänken, som vi gjorde i skogen, skulle Malin med hela sitt lilla stora kookijag få bort `inkräktare`.... och hemma kan man inte göra något utan att ha en corgi med sej som vill ha sin röst hörd. Så här jobbade corgin:
Almost too quick for the eye to follow he works, dancing forelegs spread wide, their peculiar shape used to bring low the head and balance the forward half of the body as it rolls, like lightning, from side to side, dodging by a hair's breadth those murderous hooves. The strong white teeth flash as the powerful jaws drive them home here, there everywhere.
Jep. jep, att klappra tänder, det kan hon. Antagligen tycker Malin att jag är kossan som skall flyttas på. Vi tränar sällan lydnad, men när hon går fot kan hon bita mej i benet, antagligen vill hon ha fart på mej. Det här händer inte i agilityn. Så vi kan dra slutsatsen att det ända Malin brister på är modet, annars är hon en true cardigan :) Vi är knappast snabba som blixten men så här jobbar vi:


Vi har gjort en inofficiell hopptävling. Resultatet var diskvalificering men det berodde endast på att jag ville belöna henne genast efter sista hindret, dvs då vi ännu var på banan. Annars skulle det ha blivit 5 felpoäng och 2 sek långsammare än vinnaren. Banan gick riktigt bra men jag märkte att vi måste jobba på starten. Det här pga att Malin kände se otrygg när jag lämnade henne att sitta vid starten med främmande hundar så nära.
Malin besökte en osteopat för ca tre veckor sedan. Det var mest för att checka att allt är ok. Hennes då och då återkommande hälta, som jag har varit något orolig för men ändå hoppats och trott att har sitt ursprung i försträckningen, har nu varit borta sedan våren,jess!! Osteopaten hittade inte heller något fel på hennes högra framben. Hon hittade lite spänning mellan sjätte och sjunde kotan (nacken), vilket iofs inte är konstigt för låga hundar som måste flitigt titta uppåt. Det som gjorde mej extra lycklig var att ost eopaten, som Malin kallade henne, sa att hennes S1 kota var i utmärkt skick, något som inte är för givet för hundar med dåliga höfter. Kanske Malins höfter inte är dåliga :)

onsdag 11 september 2013

MH

Malin gjorde sitt första MH den 8.9.2013 som 2+ år gammal. Hon kom inte igenom, vi avbröt vid skramlet. Att hon blev rädd för skramlet kom inte som en överraskning, jag skulle ha varit mera överraskad om hon inte skulle ha reagerat på det. En sak som jag inte kom att tänka på var att då Hannah var med i publiken (filmade) hade Malin det mycket lätt att ty sej till henne i de skrämmande situationerna. Om det blir en nästa gång, får Hannah stanna hemma... Men jag låter videon tala för sej:

måndag 10 juni 2013

Sverige 30.5 - 3.6

Den 30.5 sökte Hannah och Ina mej från jobb med en fullpackad bil. Resan mot Sverige började. I bilen hade vi fyra hundar, tre kortisar och en corgi  Så lite trång var det i opel astran… På färjan hade vi en fyra personers hytt på vägen till Sverige. Tillbaka hem hade vi turen att få två två personers hyttar pga att färjan byttes ut. Det gick helt över förväntningarna att få in fyra hundar i en fyra personers hytt. Seamus, Qapra och Malin är förstås vana med varandra men Inas kortis Nitro (ännu inte fyllda ett år) hör inte till ”vår flock” och det gillar inte Qapra så bra. Men Hannah hade en smart lösning på problemet:
Så flickorna sov i övre våningen med fin utsikt över havet! Resan över gick riktigt bra, ingen av hundarna tyckte miljön var skrämmande, fanns bara ett problem; kissandet. Malin var den som vägrade göra något behov på båten, pojkarna hade inte stora problem (konstigt va…) och Qapra kissade en gång. Vår första etapp var att hälsa på hos Viveka. Efter lite orienterings svårigheter i Sthlm city, hade ingen karta med, hittade jag till Upplands Väsby. Vivekas hus är fullt med valpar förtillfället så när Aylen kom ut var min första tanke att hon var en valp… Skillnaden mellan henne och Malin är stor! Här följer några bilder som bevisar den saken. Malin är nu på ”bantningskur”, målet är 2 kg bort. Då skulle hon väga lite under 15 kg.
Fredag kväll fortsatte vi ut mot Lekhyttan och Hallagården där vi skulle övernatta tre nätter. Stället var väldigt vackert, lummigt, härligt. Min goda tur med rum som ändras fortsatte. Jag hade reserverat ett dubbelrum med en extra säng, i stället för extra sängen fick vi ett extra enkelrum! Det här var minsann en lättnad för lite spänning var det mellan vissa av hundarna.
Lördag morgon och resan ändamål närmade sej; Fjugesta och agility handlingskurs med Fanny Gott (klickerklok). Eftersom jag har oroat mej hit och dit om Malins ben och försträckningen som lätt förnyar sej + hennes ovilja att gå framåt på länk, var min träningsmotivation inte riktigt på top i synnerhet då Viveka ansåg att hon var för fet… Detta nämnde jag då vi introducerade oss men sen var det bara att kavla upp ärmarna och börja! Jag körde försiktigt, vädret var gassande sol och varmt och jag ville spara henne, dvs ha en hund som ännu orkade följande dag. Fanny gjorde inte långa banor, 10 – 15 hinder, de bestod enbart av hopphinder och rör, eftersom temat var handling. Vi gjorde inte hela banor, jag behövde (och behöver ännu också) mest hjälp med min position och mina rörelser så jag ”finslipade” dem. Finslipning? Heh, långt ifrån ännu… Men Malin orkade hela veckoslutet och det var jag såååå nöjd över. När motivationen är på plats, orkar hon nog! Alltsom allt blev det nio banor på två dagar.

På måndag började hemresan ca 12:00. Om vi skulle ha lyssnat på radio skulle vi ha startat betydligt tidigare. Ca 8:30 var det en krock med två bussar och en långtradare på E18 och tre timmar senare en ny krock, 5 mil närmare Stockholm på samma väg! De var stora olyckor, trafiken hade stått flera timmar och då vi kom till stället stod den fortfarande… Paniken steg lite, vi hade en färja att hinna till. Jag började fundera på alternativa vägar och hörde mej för bland de andra i trafiken men E18 var den ända vägen mot Stockholm vid Örebro så det var bara att vänta… och vi hade bättre tur än många andra den dagen (tänker på de som var med i olyckorna) för trafiken började löpa vid ett-tiden så vi hann bra till färjan som for 16:30. Tack och lov! Vi hade en trevlig resa. Tack till både Viveka och Fanny, och Johan på Hallagården! :)

tisdag 2 april 2013

"Bloggproblem"

Malins liv är inte trist, vi kunde ha något att skriva om varje dag. Tiden räcker bara inte till och jag prioriterar annat. Jag har funderat på att ändra den här till en videoblogg för det är roligt, och nyttigt att filma träningen. Jag tycker också att det skulle vara roligt att göra korta filmer på hur jag tränar in något. Kanske någon skulle ha nytta av dem... Därför kommer jag att sätta i den vänstra spalten filmer med inlärningsmetoder. Där hittas för tillfället bakdelskontrollsövning på klossen, dvs "att komma fot" och skrammelövning, del1 dvs gungträning(!). Språket är ett annat problem, jag skulle gärna se att både finskar och svenskar skulle hitta hit. Filmerna kommer nu att göras på engelska, kanske hela bloggen någon dag.
Påsken gick mest i sjuksängen för mej, hoppas den här jäkliga flunssan nu skulle ta slut. Malin mår bra, tack och lov :)

söndag 13 januari 2013

Utställning

Mappes andra officiella utställning. Domare var Gunnel Holm. Kritiken låter så här (översatt från finska). "Rastypisk. Utmärkt huvud och uttryck. Bra framdel. Välutvecklad kropp. Knävinkeln kunde vara bättre. Rör sej bra fram, stelt bak." Juniorklassen hade 4 tikar varav Malin var den enda som fick excellent, så hon vann sin klass. Tyvärr fick hon inte CK. Domaren var mycket snål med både excellent och CK. Av tolv tikar fick fem excellent och två CK. Så jag antar vi är nöjda :) Hon kunde ha betett sej lite bättre, vi har inte övat på utställning sen sommaren...utställning i innehall är nog inget för oss, hon skulle säkert röra sej bättre om man skulle ha möjlighet till lite uppvärmning. Inte för att jag menar att kritiken var orättvis, allt annat, jag vet att Malins svaga punkt är bakdelen.

tisdag 1 januari 2013

Nyår

Malin ligger under köksbordet och sover, ute smäller det raketer men hon bryr sej inte, tack och lov... Hon var tom. ute på bakgården och kissade medan det smällde. Jag antar hon tar mycket modell av collierna som också tar det lugnt, jag är sååå tacksam över att ha hundar som inte är skotträdda.
Mapse fick till julklapp en ny bur. En stålbur den här gången, så hon inte kan tugga sej ur den, vilket blev den föregående burens öde som var av tyg. Hon gillar att vara i sin nya bur, ivarjefall här hemma. Om två veckor får hon testa den på utställningen.
Vi har varit på skolning också. Temat var "skarpa kurvor". Skolaren var från vår egen hundklubb, Sini Eriksson, en ung kvinna med mycket erfarenhet. Var bla med i det finska landslaget år 2012. Hon har utvecklat en egen metod från något Silvia Trkman lär, om jag förstod saken rätt. För att hunden skall kunna göra en skarp kurva efter hoppet måste informationen om åt vilket håll den skall vända komma före hoppet. Hunden lär sej i princip ett höger och vänster hoppkommando. Det här började vi lära in med hjälp av en target. Att springa till vår targetplatta är ett starkt beteende för Malin så vi kunde direkt börja med hinderövningen. Hon hade lite svårt att förstå varför jag gömde plattan bakom hindervingen eftersom hon är van vid att springa rakt och hårt ut, men tryckte troget med tassarna på plattan. Sen var det jag som började slarva med klickern. Jag hade lite svårt att se om hon rörde med tassarna på targeten så jag förstärkte flera gånger att Malin sprang förbi targeten. Som man ser på videon. Vi hade iofs redan varit i hallen i två timmar och jag märkte att Malin var trött och okoncentrerad. Det här är en svag punkt hos mej som tränare, när hunden blir trött sänker jag kriterierna...
Imorgon (idag) fortsätter träningarna. Få se om nån annan är i hallen nyårsmorgonen kl 8:00 Vi har så mycket som "måste" tränas, tiden räcker inte till... :)

måndag 17 december 2012

Go Mappe, Go!

Och hon gjorde det! Med stil och lätthet slog hon alla andra, dvs inte mindre än 30 deltagare i en inofficiell agitävling för nybörjare, eller möllitävling som det kallas här. Banan var 14 hinder lång med hopphinder, som hade speedbumps inte ribbor, och två rör + ett mycket gulligt A-hinder som var 50 cm högt. Mest gällde det att styra alltså och det klarade vi fint. Två starter och från båda 0 felpoäng och den bättre banan med tiden -19,7 sek. Nu känns det bra att skaffa agilitylisens till år 2013 :)
Nu har vi kommit så långt att alla hinders träning har börjat. Slalomet tränar jag enligt Susan Garretts 2 x 2 metod. Lite dumt att göra det nu på vintern, det skulle gå betydligt snabbare på sommaren då man kunde gå till nästan vilket gräsplan som helst och slå in egna pinnar för att träna. Nu kan jag bara träna på två olika ställen, men det är iofs bättre än inget alls! A-hindret är övat bara en gång och då ordentligt sänkt. Både gungan och bommen är övat flera gånger och där blev det lite osäkerhet, så nu tänker jag bara träna gungan en längre tid. Tunneln och säcktunneln älskar hon, ringen och bordet är ok, längdhoppet är faktiskt ännu lite dåligt tränat. Vi siktar på våra första tävlingar till sommaren, kanske tom redan i april, då vår egen klubb ordnar. En hoppbana, inte agility.
Malin har en ny hobby; simning. Två gånger har vi besökt hundsimhallen i Hyvinge med alla hundarna. Maps har chans att bli sim-magister, collierna inte... efter simningen måste det köras via mcdonalds och beställa hamburgare. Än så länge nöjer sej hundarna med att dela på en ostburgare och dra in dofterna från baksätet. Malin som har dåliga fasoner kan nog skälla lite också, antagligen är hon missnöjd på betjäningen...
Som ni märker kom höftresultatet från kennelklubben som D. Jag är nöjd och vi fortsätter träningarna helt som förut. Jag har har gjort en hel del undersökningar, dvs googlat och läst om corgins höftledsdysplasi. D höfter är mycket normalt och nån har tom sagt att corgins höfter skall vara C eller D! Nå, det är säkert bara struntprat, det finns det gott om i hundvärlden. MEN, jag tror ändå inte att det är något nytt fenomen, dvs om en corgi som levde för flera hundra år sedan skulle röntgas kunde resultatet vara det samma och antagligen klarade den sitt vallningsjobb bra. Och det jobbet är inte lätt för kroppen.
Mapses första pokal, inte sista! :) Den 13.1 har vi utställning, sista chansen som junior.