Veterinärbesök

Igår på kvällen började Malin halta ordentligt, så ett besök hos veterinären var ett måste. Jag oroade mej förstås hela jobbdagen idag för att det är något allvarligt, att jag har matat henne fel e dyl. När vi kom fram drog hon in på kliniken, inga dåliga minnen därifrån alltså. Veterinären tryckte och böjde på benet och kom fram till att armbågsledens muskel var mycket öm och hård, dvs antagligen är det fråga om en försträckning. Hon fick smärtstillande medel och blev beordrad vila. Hah, det är minsann lättare sagt än gjort! För att Malin skulle kunna ta det lugnt inne borde vi avlägsna sofforna och katterna. Hennes favoritsysselsättning är att köra rally runt lägenheten, soffa upp och soffa ner och på vägen dutta så många katter hon hinner. Hennes reality spel, kanske hon räknar poäng. Så det här blir inte lätt... agilityträningarna är på en månads paus men tack o lov kan vi öva lydnad! Och snart kunde vi försöka på spår, det skulle vara en effektiv uttröttningsövning

Nu får vi hålla tummarna uppe för att det "bara" är en försträckning. Om det inte går om måste hon röntgas... Jag gillar de här svartvita bilderna som Camilla tog.

Malin och matte på kurser

Då har vi ett canis veckoslut bakom oss och ännu ett framför oss. Om ca 2 månader har vi slutexamen! Då skall Malin kunna visa upp en hel del grundfärdigheter...nu är det bara att träna :) Och det är minsann det roligaste, tack och lov har våren anlänt så det går att vara ute. Vi hade ett riktigt trevligt träningsveckoslut, Malin fick beröm och våra instruktörer tyckte hon var jättehäftig! Tyvärr så haltar hon igen på högra frambenet, så jag måste hålla henne stilla. Lite orolig börjar man bli för vad det kan vara. Jag har en ny bil och hon hoppar väldigt gärna ut och in i bakluckan. Det kan ju vara en orsak, det verkar som om det är något som inte vill bli bra. Första gången hon haltade var det efter häftig lek med Remu, om hon stötte sej då och nu återkommer skadan lätt efter lite mera belastning. Det är ju inte så bra...

På Kimitoön bekantade sej Malin lite med andra djur. Åsnorna gillade hon, kanske det berodde på öronstorleken... okei, lite rädd var hon nog för dem men väldigt nyfiken. Hästarna var betydligt mera skrämmande. Många corgisar har knappast satt sina tassar på ön, för när vi gick en eftermiddagspromenad kom det en tant rusande från en gård. Hon ropade högt "är det en cardigan!!". Orsaken till ståhejet var förstås att hon själv ägde två stycken, men hade aldrig förut sett andra i byn. Hon tyckte Malin var mycket vacker. Men det tycker också både jag och Malin själv. Ibland tittar hon på sej själv i spegeln och då vi tränade på kursen, stannade hon upp och poserade för kameran några gånger...

Vi har också gått en "kontakt och kontroll kurs". Fem gånger övade vi med tre andra hundar, i ett litet rum, att tåla de andra, gå förbi, koncentrera sej på uppgifter odyl. Det gjorde riktigt bra för henne, och hon tål nog hela tiden lite bättre andra hundar runt sej. Ju mer jag klickertränar med henne, desto mera tål hon störningar. Hon älskar faktiskt träning, och träningen vinner över andra hundar. Det är ju fantastiskt bra, men om vi någon gång kommer så långt att hon kan ligga platsliggning med andra hundar, då gråter jag av glädje!

Alla bilder är tagna av kurskompisen Camilla Rautakoski.

Agility

Här tränar vi endast belöningsplacering. Dvs att belöningen är framför henne. Också första gången vi tränar med godis, hon blev nämligen så besatt av leksaken, att om jag hade den i fickan tittade hon bara på mej.