och så kom nyåret...

...med alla smällar, som redan har börjat. Malin ligger bredvid mej för tillfället och saboterar matthörnet, så hon är sitt vanliga jag. Hon lyssnade nog till de första stora smällarna, reagerade lika mycket som våra collies, dvs ingen panik, tack och lov! Hon är faktiskt lite lustig när det gäller somliga ljud. Vi har en gitarr hemma, som ingen spelar på, men en dag tog Hannah fram den och drog några gånger på strängarna. Det här fick Malin att nästan bokstavligen klättra uppför väggarna! Mixern i köket är en annan sak som hon är rädd för, vilken tur att det betyder mat! Vi använder den bara till att mixa hundarnas grönsaker. Nu håller vi oss inne och om ett par timmar skall alla vowsar få varsitt saftigt nyårben. Få se vad stackars Seamus kommer att göra, han vill nämligen alltid ut på gården för att gräva ner det... och när Qapra har ätit sitt vill hon ut för att gräva upp Seamus'...

När jag skriver om mat måste jag sätta in den här gourmet bilden på hundarnas hemlagda julmat a la Hannah. Visst ser det smaskigt ut!

Hannah har grälat på mej för att jag inte sätter hennes namn under bilderna hon tar. Hannah tar de flesta bilderna hos oss, alla i det här inlägget är hennes. Här kommer Malins nyårshälsning.

Sist men inte minst. Malin gör karriär som fotomodell :D Kunde inte låta bli att sätta in henne på min etsy shop

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

Julen är här...

För tillfället har vi det värsta väder man kan tänka sej på julafton, regn och blåst. Den lilla snömängd som kom har regnat bort. Men det skall inte störa vårt julfirande. Ina och Richard kom igår med sina katter, Tarzan och Chelsea, så vi har nu 5 katter och 3 hundar hemma. Julgranen blev inburen, klädd och några klappar har redan hittat sin plats under granen. Malin tyckte att klapparna var väldigt intressanta och måste förstås pröva hur dom passade mellan hennes tänder. Som alla barn förstår hon sej inte på det där med att vänta till julafton... För övrigt har både hon och Salem (vår svarta enögda katt), låtit granen med pynten vara, för båda är det deras första jul.

Malin; ett paket till mej! Qapra; nej, inte till dej!

Jag e en lite kooki, som står och väntar på jul.
Då får man int va bråki, men jag vill bara ha kul...

Vi önskar Er alla en riktigt skön och fridfull jul!

Julfest & Agility

Igår hade vi super-roligt! Vi firade med träningsgruppen lilla-jul och hade våra höstterminens avslutningstävlingar. Vi hade tre klasser; 1.tävlare, 2. något erfarna och 3. nybörjare. I princip hade vi en hund i varje klass, men eftersom Hannah var vår domare var inte Qapra med i tävlingen. Seamus var i klass 2, och klarade sej riktigt fint med 0 fel och placerade sej som tvåa. Lilla Malin var förstås i klass tre och gjorde mycket bra i från sej :) Banan var förstås enkel. Två hinder som var placerade i ca 90 graders vinkel i förhållande till varandra. Efter det en rak tunnel, som var placerad i 90 graders vinkel i förhållande till det andra hindret. Efter tunneln ett hinder rakt fram, sedan skarp kurva och tillbaka genom en annan tunnel och två hinder rakt framför det. Vi har ju inte ännu börjat med styrningsövningar, så det var bara att springa! Jag tänkte att om vi klarar felfritt de tre första hindren belönar jag med att slänga bollen, så att hon springer genom det fjärde hindret efter bollen (all belöning på banan var tillåtet :). Det gick nästan som planerat. Malin tog fint de tre första hindren, med fart och säkerhet! Men sen kastar den olycksalige matte bollen snett och Malin springer förbi.... dit for chansen till guld... Men fjärde placering blev det, för slutet av banan var "piece of cake", och Malin fick en liten ljusröd rosett och tuggben!

Efter tävlingarna sällskapde Malin med de andra hundarna och försökte få dem att leka. Hon har blivit så duktig runt andra hundar i hallen. När hon vänjer sej blir allt ok. På hemvägen i bilen gick hon på övervarv en stund före hon slocknade totalt. Jag tror hon tänkte "imorgon skall jag berätta allt till Remu..."

Här ett litet bild potpuri på Malin som älskar att springa, hatar att gå..

20 veckors bilder

I februari skall vi börja en utställningskurs för valpar. Det kan minsann behövas träning för MEJ inom det här området..... De senaste bilderna, där Malin stod på bord, var det min kompis som ställde upp henne, och hon lyckades bättre än jag. Så här ser det ut när jag försöker ställa upp henne... Malin passar fint i ljusrött :)

För mycket att göra...

Tiden före jul är alltid stressig. Därför är det lite glest med inläggen på bloggen för tillfället. Det har inte heller blivit såååå mycket träning med Malin. På tisdag firade vi självständighetsdagen i en agilityhall och alla hundar var med. Vår lokala hundklubb ordnade inoficiella tävlingar och du milde vilken deltagarmängd! Den första starten gick ca kl 10:00 och den sista ca 17:30. Många tog flera starter för att öva på något som brister på tävling, oftast kontakter :) Det gjorde också Hannah med Qapra. Själv stod jag och sålde mina hundkassar och börsar. Malin tog jag in i hallen tre gånger, endast för att vänja sej vid den hetsiga atmosfären och andra hundar. Först var det lite skrämmande med alla ivrigt skällande hundar, men redan andra gången gick det riktigt bra. Så länge hundarna omkring henne är tysta och lugna, kan också Malin vara det.

Malin har haltat lite på ena frambenet den sista tiden. Jag är osäker på när det har börjat, men det har nu hänt två gånger efter att hon har lekt med Remu. De leker verkligen häftigt men hon har inte direkt stött sej under leken. Hemma har hon också börjat springa uppför trapporna, vilket säkert påfrestar benen. Så vi måste tyvärr ta det lugnt på dagens träningar, inget spring efter råttor och bollar idag :( Hannah fick dessutom speedbumpsena färdiga, det skulle ha varit så roligt att träna hoppteknik...

Träning i okänd hall

Idag var vi med klickertränargruppen i Karis och tränade, och efter det hälsade vi på hos gumor Ina, som bor nära hallen. Malin skötte sej riktigt bra. Visst var hon som alltid ljudlig och gjorde sina "skallutfall" mot andra om vi var för nära, men hon koncentrerade sej på träningen nästan lika bra som i den bekanta Lojo-hallen.

Veckan som gått har varit full med program för Malin. Man borde göra en läseordning till henne. På Torsdag var hon med på jobb och efter det tränade vi. Malins "sug mot hinder" börjar bli så bra att vi måste gå framåt i träningen på nåt sätt, min privata skolare vet nog hur, dvs. Hannah :) Egentligen är det onödigt att ha ett hopp kommando, så länge man springer paralellt med hunden skall den inte tveka att ta ett hinder. Och så länge man rör sej någolunda rakt hoppar hunden långt. Men att svänga genast efter ett hopp är svårare och hundens avsats blir annorlunda. Följande övningar kommer alltså att bli att lära henne skillnaden med att hoppa långt och kort, och att sätta kommando på det korta hoppet med sväng. Vi skall också börja öva att gå runt vingen och ta hoppet från andra sidan. Oj, vad mycket det ännu finns att lära sej :) Vi tränar också på att vänta i både sittande och stående ställning. Mera trista saker, men en bra motsats mot den något vilda farten hon kan ha när vi leker. Jag försöker intala mej själv att leka lugnare, men vi blir båda så ivriga att Malin har gjort både volter och kullerbyttor i jakt efter sin "råtta"...

Fast jag skriver att vi tränar att hoppa, är det ju självklart att hon inte hoppar, i ordets rätta bemärkelse. Jag har en hoppbom på marken mellan vingarna. Det här är ju inte det bästa, för hunden kan stöta till den och rulla på den eller dyligt. Hannah hade redan på sommaren som projekt att göra "speedbumps", som hon skulle använda på A-hindret till Qapra. De blev aldrig färdiga men nu skall vi ta upp projektet på nytt. (Speedbumps är i princip rör, ca 10-20 cm i diameter och lika långa som en hoppbom, som är kapade i hälften på längden) De här bumpsen är betydligt bättre att använda än hoppbomen på marken, för de är tryggare för valpen. När bumpsen är färdiga övar vi enligt Susann Salos hoppmetoder.

Just det! Tänkte glömma att berätta om ett nytt hinder, nämligen den platta tunneln. Vi finlandsvenskar pratar om "påsen", så om jag använder det ordet, vet ni vad jag menar! Malin tog den första gången på torsdag, och med glans! Ett par gånger lyfte vi lite på tyget men efter det behövde hon ingen hjälp. Jag tror jag skall njuta av hennes inlärningsförmåga och lära henne så mycket jag hinner före hon kommer upp i tonåren och den besvärliga åldern :)

Det fanns ett balansbräde i hallen så vi passade på att öva lite. Som ni ser var det inget skrämmande i att den vickade från kant till kant.