Träning i okänd hall

Idag var vi med klickertränargruppen i Karis och tränade, och efter det hälsade vi på hos gumor Ina, som bor nära hallen. Malin skötte sej riktigt bra. Visst var hon som alltid ljudlig och gjorde sina "skallutfall" mot andra om vi var för nära, men hon koncentrerade sej på träningen nästan lika bra som i den bekanta Lojo-hallen.

Veckan som gått har varit full med program för Malin. Man borde göra en läseordning till henne. På Torsdag var hon med på jobb och efter det tränade vi. Malins "sug mot hinder" börjar bli så bra att vi måste gå framåt i träningen på nåt sätt, min privata skolare vet nog hur, dvs. Hannah :) Egentligen är det onödigt att ha ett hopp kommando, så länge man springer paralellt med hunden skall den inte tveka att ta ett hinder. Och så länge man rör sej någolunda rakt hoppar hunden långt. Men att svänga genast efter ett hopp är svårare och hundens avsats blir annorlunda. Följande övningar kommer alltså att bli att lära henne skillnaden med att hoppa långt och kort, och att sätta kommando på det korta hoppet med sväng. Vi skall också börja öva att gå runt vingen och ta hoppet från andra sidan. Oj, vad mycket det ännu finns att lära sej :) Vi tränar också på att vänta i både sittande och stående ställning. Mera trista saker, men en bra motsats mot den något vilda farten hon kan ha när vi leker. Jag försöker intala mej själv att leka lugnare, men vi blir båda så ivriga att Malin har gjort både volter och kullerbyttor i jakt efter sin "råtta"...

Fast jag skriver att vi tränar att hoppa, är det ju självklart att hon inte hoppar, i ordets rätta bemärkelse. Jag har en hoppbom på marken mellan vingarna. Det här är ju inte det bästa, för hunden kan stöta till den och rulla på den eller dyligt. Hannah hade redan på sommaren som projekt att göra "speedbumps", som hon skulle använda på A-hindret till Qapra. De blev aldrig färdiga men nu skall vi ta upp projektet på nytt. (Speedbumps är i princip rör, ca 10-20 cm i diameter och lika långa som en hoppbom, som är kapade i hälften på längden) De här bumpsen är betydligt bättre att använda än hoppbomen på marken, för de är tryggare för valpen. När bumpsen är färdiga övar vi enligt Susann Salos hoppmetoder.

Just det! Tänkte glömma att berätta om ett nytt hinder, nämligen den platta tunneln. Vi finlandsvenskar pratar om "påsen", så om jag använder det ordet, vet ni vad jag menar! Malin tog den första gången på torsdag, och med glans! Ett par gånger lyfte vi lite på tyget men efter det behövde hon ingen hjälp. Jag tror jag skall njuta av hennes inlärningsförmåga och lära henne så mycket jag hinner före hon kommer upp i tonåren och den besvärliga åldern :)

Det fanns ett balansbräde i hallen så vi passade på att öva lite. Som ni ser var det inget skrämmande i att den vickade från kant till kant.